Det är mot denna bakgrund som jag gärna vill tacka föredraganden, José Manuel García-Margallo y Marfil, för det arbete han gjort. Därför att de förändringar som föreslås där, den inriktning på politiken som föreslås, är den politik som kan ge fler jobb och mer välstånd.
Den avgörande frågan är om detta kommer att leda till förändringar, om politiken kommer att förändras på europeisk nivå och på medlemsstaternas nivå. En svensk politiker har en gång sagt att ”om saker och ting får fortsätta att fungera som de har fungerat, då kommer det också att gå som det har gått”. Vi har idag fler än 20 miljoner arbetslösa. Det är en ekonomisk fråga, men det är också i allra högsta grad en social fråga. Det finns ingen fråga som är viktigare för den sociala tryggheten än framväxten av nya jobb. Där har kommissionen ett antal uppgifter som ni måste ta fasta på.
För det första måste den genomdriva de direktiv som öppnar upp för mer konkurrens, för det andra så måste man agera för att öppna upp för nytt företagande, och det sätter hela konkurrenspolitiken i fokus. Nytt företagande är inte bara framväxten av småföretag, utan det är också möjligheten att etablera nya gränsöverskridande företag i Europa som kan vara ”globala champions”. Kommissionen måste ta sitt ansvar i detta, men också ligga på medlemsstaterna när det gäller de reformer som leder till nytt företagande. Till sist måste vi se till att få mer flexibla arbetsmarknader i Europa. Om vi inte får det så stänger vi ute miljontals människor från arbetsmarknaden och den sociala tryggheten. De som är för social trygghet och ekonomisk utveckling är för flexiblare arbetsmarknader. Jag säger gärna detta till våra vänner på den socialistiska sidan, det är reformer som ger trygghet.