Den globala utmaningen innebär att länder som Sverige måste utveckla nya jobb, nya produkter, nya tjänster, nya marknader och nya företag. De nya ekonomierna i Europa liksom i Asien konkurrerar inte längre med billiga och enkla produkter utan med samma produkter och tjänster som vi tillverkar.
De ekonomier som är bäst på att stimulera människor till utbildning, arbete och företagande kommer att vara de som klarar denna omställning bäst. Onsdagen den 24 januari genomförde Skattebetalarnas förening ett seminarium om plattskatt.
I mitt anförande pekade jag på karaktären av de möjligheter som globaliseringen innebär, inte minst för ett land som i Sverige som just nu har en hög tillväxt driven av den globala ekonomins snabba utveckling. Men det förutsätter också att vi förmår att förnya den svenska ekonomin. Det ställer fler och större krav än att människor ska arbeta mer, det ställer krav på att allt fler måste arbeta med den nya ekonomins varor och tjänster.
Det är i det perspektivet som plattskattsdebatten ska föras. Det handlar inte om detaljerna som sådana utan om att arbete, sparande, investerande och företagande ska beskattas så att övergången mellan det ena och det andra aldrig missgynnas, lika lite som ökat arbete.
Sverige befinner sig mitt i plattskatterevolutionens center, med Ryssland och de baltiska ländernas plattskattesystem som bas för dynamiska ekonomier. Men det paradoxala är att för dessa länder är det inte plattskatten som är det avgörande utan reformpolitiken och den låga skatten. Vi är i större behov av en skattereform som ger mindre klyftor och skattekilar mellan arbete och företagande och större dynamik.
De länder som har genomfört plattskatt har visat att det går att genomföra, att det fungerar och att det bidrar till dynamiken. Vi måste utifrån våra förutsättningar försöka uppnå de möjligheter som platt skatt ger. Det handlar mer om en pragmatisk utveckling längs de principer som plattskatt innebär än om jakten på ett perfekt system in i minsta detalj.