Land ska med lag byggas. Detta enkla konstaterande gjorde jag i en bloggtext under Visbyveckan. Och den kom att få en större spridning än normalt. Personer från höger och vänster, media och akademi och personer som är invandrare och tidigare boende i Sverige höll med. Det känns befriande men samtidigt frustrerande. Befriande för att så många höll med, frustrerande för att det kändes som en kontroversiell fråga.
Min poäng var att i Sverige, som är ett rättssamhälle, råder lagen, inte något som allmänt kallas svenska värderingar. Värderingar är pluralis, det vill säga det finns många värderingar men lagen är singularis, det vill säga det finns en lag. Lagen är de värderingar som vi har upphöjt till gemensamma och självklara utgångspunkter för vårt samhälle. Det är de som måste vara utgångspunkten för de krav vi ställer på medborgarna och de som lever i Sverige och det är lagen som måste vara utgångspunkten för rättsstatens agerande.
Begår man brott så ska man gripas, åtalas och straffas om man är skyldig. Utan någon tveksamhet eller relativisering om vad som är svenska värderingar.
Rikspolischefen ska ägna sig åt att polisen upprätthåller ordning, åtgärdar dem som överträder lag och rätt och ser till att vi alla kan gå trygga på gator och torg, eller på festivaler. Inte dela ut armband om att man inte ska tafsa. Det är nämligen ingen värderingsfråga. Det är en fråga om svensk lag.
Utanförskapets områden ska erbjuda sina boenden samma trygghet och rätt som i alla andra delar av Sverige. Det är inte en fråga om värderingar utan om lag och rätt. Och de som bryter mot våra lagar och regler kan inte ursäktas med att de kommer från samhällen med andra värderingar. Hedersmord och hedersvåld har i Sverige ingen ursäkt i värderingar, vare sig de värderingar som de som begår brottet har eller värderingar om brottet från dem som har ansvaret för lag och rätt.
De som begår brott måste ta konsekvenserna just för att inte alla andra i en grupp ska bli misstänkta. När vi låter brott passera på grund av att polis, media eller myndigheter gör en politisk värdering av hur de misstänkta ska hanteras bidrar vi till nya brott, och att till de som är skyldiga går fria och andra döms som en grupp.
Den svenska flyktingpolitiken borde ha vilat på rättsstatens och asylrättens grund istället för överenskommelsen med Miljöpartiet som ledde till att rättstillämpningen mer berodde på värderingar än på de lagar vi har.
Om någon slår läger på annans mark ska polisen åtgärda det utan att fundera på vad som är politiskt korrekt. Om människor befinner sig i Sverige utan rätt att göra det så ska det också åtgärdas utan hänsyn till mediestrategier. Övergrepp på kvinnliga flyktingar kan inte ursäktas för att de eller dem som begår brotten kommer från en annan miljö där andra värderingar dominerar.
Våra lagar bygger på de värderingar vi har upphöjt till lag. Tillämpningen av dem får inte påverkas av värderingar eller tyckande. Ett rikt samhälle rymmer många olika värderingar, som möts, stöts och blöts och utvecklas. Men våra lagar är de som vi har lagstiftat om. Polisen ska ha de resurser som krävs och företrädare för staten ska agera utifrån lagarna, inte utifrån vad som debattmässigt är inne. Tal om vår uppfattning om vad som är svenska värderingar får aldrig innebära att andras värderingar inte hör hemma i vårt samhälle men får heller inte ersätta lagen. Vi har alla vår egen uppfattning om vilka värderingar som är rätt eller fel, vi påverkas ständigt, och i ett fritt och öppet samhälle handlar lagen och rätten om att vi ska få lov att ha olika värderingar. Men vi har bara en lag. Det är med den vi bygger landet. Tänk att detta skulle få sådan uppmärksamhet.
Gunnar Hökmark (M)