Tanken på att den svenska regeringen är beredd att vidta åtgärder för att tvinga medier att stå för sanna nyheter är så surrealistisk att ingen tog det på allvar när en företrädare för den svenska regeringen sa just detta.
Alice Bah Kuhnke sa mer än så, hon sa att det finns många regeringar och ministrar i Norden som är beredda att vidta tvingande åtgärder mot medier som inte bekämpar falska nyheter och ser till att bara det som är sant publiceras: ” Om det inte lyckas är vi många regeringar och ministrar i Norden som är beredda att ta nästa steg.”
Hennes intervju i Expressen handlade mer specifikt om Facebook men det är ju osanningarna och de falska nyheterna som sådana hon vill bekämpa. Facebook skiljer sig självfallet inte principiellt från vare sig Twitter, bloggar, hemsidor, internettidningaren eller för den delen tryckta media som tidningar, magasin eller etermedia. Detta såg vi ju inte minst i den amerikanska valkampanjen och vi ser det även i det svenska samhället.
När staten tar på sig att kräva sanningen och enbart sanningen i media tar man också på sig att definiera sanningen och osanningen. Vi har faktiskt fria media eftersom det är i ett öppet och demokratiskt samhälle en omöjlighet för staten att avgöra vad som är sant och osant. Fria media handlar om att olika sanningar, och osanningar, ska möta den öppna debatten och därmed tvinga fram ljus på det som döljs i osanningens skuggor.
Och redan i den diskussion som jag nu för ser vi det problemet. Alice Bah Kuhnke kommer nämligen, får man nog ändå hoppas, säga att hon inte alls menade det som jag nu skriver om. Hon menade något annat kommer hon säga, och hon kommer säkerligen som företrädare för en regering i ett land där tryckfriheten är en grundsten tvingas precisera vad hon nu menade när hon sa att staten var beredd att ingripa mot osanningar som följer av yttrandefrihet och medias frihet.
Därför återstår frågorna till henne. Vem ska avgöra vad som är sant och osant? Vilka osanningar ska staten slå till mot. Vilka media ska förbjudas att sprida det som staten definierar som osanningar? Vilka regeringar i Norden förutom den svenska har hon med sig? Och har hon verkligen den svenska regeringen med sig på tvingande åtgärder mot osanningar i media?
Hon har helt säkert många andra regeringar med sig. Regeringar som söker legitimitet för att med sin politik bekämpa det som man anser vara osanningar och falska nyheter. De applåderar säkerligen redan nu den legitimitet den svenska regeringen, som har att förvalta en av världens viktigaste grundlagar om yttrande- och tryckfrihet, gett dem genom Alice Bah Kuhnke. Så vilka regeringar har den svenska regeringen med sig? Och har Bah Kuhnke med sig den svenska regeringen som hon säger?
Det hon sa är nämligen det mest långtgående i strid med medias frihet som ett svenskt statsråd har uttryckt. Och ett problem är att det finna många ministrar och många andra regeringar runt om i världen som gärna vill tänka som hon. Förhoppningsvis inte i Norden men de finns runt om i världen och även i Europa och de vill gärna söka legitimitet i den debatt som förs i de nordiska länderna. Det finns många regeringar som vill bestämma över sanningen. Det är det stora problemet i vår värld. Och i Europa.