Med ett börsfall på 5 % i Sverige blev den finansiella oron tydlig även i Sverige. Och på världens börser var mönstret detsamma. Världen befinner sig i en period av extrem finansiell osäkerhet som ytterst handlar om den ekonomiska utvecklingen framöver.
När stora ekonomier mitt under den finansiella krisen valde att lyfta in de stora underskotten i sina offentliga ekonomier var det bara en tidsfråga innan samma skuldkris som drabbade finansiella företag skulle drabba de offentliga finanserna. Och det är vad som sker nu.
Men det är inte som många tycks hävda en kris som kommer ur det finansiella. Det är de stora underskotten i den gamla världens ekonomier som nu drabbar de finansiella marknaderna och som manifesterar ofullkomligheter och bristande regleringar där. Den finansiella krisen måste hanteras, liksom de uppenbara brister på de finansiella marknaderna som vi har sett men det är likväl inte där lösningen på problemen finns.
Problemen kommer från den bristande konkurrenskraft som är grunden till de stora underskotten och det faktum att den gamla världens ekonomier ännu inte anpassat sig till att de en gång framväxande ekonomierna inte längre är framväxande utan framväxta.
Därmed har fundamentalt annorlunda förutsättningar för den globala ekonomin etablerats, utan att Europa eller USA har anpassat sig till detta eller tagit itu med den utmaning det innebär.
Än så länge har regeringar och centralbanker ägnat sig åt att försöka skapa en stabilitet i denna situation av radikal förändring. Och det är inte lätt. Stabiliteten i de offentliga finanserna är nödvändig men kommer inte kunna uppnås om vi inte samtidigt genomför de reformer som kan ge en dynamisk ekonomisk utveckling.
Då kvarstår nämligen de stora underskotten i de gamla ekonomierna samtidigt som överskotten fortsätter att byggas upp i de länder som genom reformer och valutapolitik har byggt upp sin konkurrenskraft. Vår stora utmaning handlar inte långsiktigt om att finansiera de stora underskotten utan om att minska dem så att vi kan finansiera minskade skuldbördor. Tio år efter att Lissabonstrategin lanserades, utan några resultat, har nu de finansiella marknaderna avslöjat frånvaron av reformer. Det som kunde och borde ha gjorts under de gångna 10 åren måste nu göras samtidigt med en åtstramningspolitik som kommer att prägla Europa under de kommande 10 åren.
Det räcker inte med att stabilisera de finansiella marknaderna för stunden för att på det viset lättare hantera skuldkrisen. Det som nu måste göras är att stabilisera den framtida ekonomin genom ökad konkurrenskraft. Hur ekonomistiskt det än låter är det den enda vägen att värna välfärd och jobb. Och det är en utmaning som gäller varje land som är beroende av sin konkurrenskraft för att upprätthålla stabila offentliga finanser. Det gäller också Sverige.