Det är inte pengarnas fel utan den som använt pengarna. Det är populärt just nu att skylla den ekonomiska kris som Europa genomgår på euron som om en valuta i sig leder till att man använder mer pengar än man har eller tjänar mindre än man borde.
För ett vanligt hushåll som får ekonomiska problem är det inte kronans fel, inte ens om man är på semester i Spanien eller i Grekland och använder mer än man har är det valutans fel utan ens eget. Det ansvaret är viktigt att inse därför däri ligger också ansvaret och möjligheterna att göra något åt problemen. Är det valutans fel ligger vare sig ansvaret eller möjligheten att ta ansvar och göra något åt problemen i våra händer.
Europa genomlider just nu en statsskuldskris. Den bygger på att alltför många under lång tid har gjort av med mer pengar än vad man hade. Privat konsumtion har betalats med lån och offentliga utgifter har finansierats med lån. Det är vad som har hänt ett antal olika länder. Lettland, Irland, Island, Storbritannien och USA, liksom Grekland, Portugal och Spanien för att inte glömma Italien.
Och när lånen har vuxit så mycket att bara räntekostnaden blir ett problem att hantera ökar tveksamheten hos långivare. Kommer man att kunna betala nya lån eller ens de gamla, det har hänt framförallt Grekland. Men det som skapar tveksamheten är inte lånen i sig utan förmågan att betala tillbaka. Därför är inte Storbritannien drabbat av stigande räntor liksom Irland återvunnit kontroll över sina offentliga finanser.
Det handlar för Europa i sin helhet om en långsiktigt vikande tillväxt. Ett land som Italien har i dag samma BNP per capita som i slutet av 1990-talet och samma mönster går igen i samtliga krisländer.
När tillväxten har vikit har man däremot låtit utgifterna fortsätta, ibland i tron att detta skulle stimulera ekonomin. Så gjorde de socialdemokratiska ekonomierna när krisen bröt ut och så ville de svenska socialdemokraterna göra med Spanien som förebild.
Men om strukturen för ekonomin är fel och om man inte kan eller våga reformera så hjälper inte ökade utgifter. Man är likväl inte konkurrenskraftig och man får likväl ingen tillväxt som kan betala utgifterna, bara utgifter som betalar tillväxt som kostar mer än vad den ger.
Alla dessa problem har inget med euron i sig att göra, vare sig i de länder som har euron eller i de som inte har den. Däremot har det varit lätt för politiker och andra att skylla på euron, att hoppas att den skulle hjälpa oavsett politik och att det nu är den som stjälper oavsett politik. Det är att fly inte bara från ett demokratiskt ansvar men också att bortse från att ett eget ansvar ger möjligheter att föra en ny och bättre politik. Det går att reformera för tillväxt, så att man får tillbaka trovärdigheten redan nu och därmed lägre räntor, och det går att spara.
Men skyller man på euron skyller man ifrån sig och kan inget göra. Det är dags att ta ansvar både för felen och för det som nu måste bli rätt.
Gunnar Hökmark