Svenska Dagbladet har i dag ett stort uppslag som tycks gå ut på att det är landets elever som förlorar på att de i dag kan välja mellan många olika skolor och att en del dåliga skolor tvingas läggas ner. Så kan man bara se på världen om man tror att tryggheten ligger i att allt är sig likt och att ingen kan välja.
I själva verket borde den spännande storyn ligga i hur det kan komma sig att av landets gymnasieskolor så är i dag 50% fristående. Det är en utveckling som har accelererat från 1995 då det bara var 11%.
Skälet till ökningen är mycket enkel. Svenska elever har uppskattat att kunna välja och har gjort andra val för att få den utbildning som är den bästa för dem. Därför har vi också en mångfald av olika skolor med olika pedagogik och idéer och ett krav på sig att kunna motivera elever att välja dem. De skolor som inte klarar detta förlorar elever och får läggas ner.
Tron på att livet blir bättre om man inte kan välja och att allt består bygger på att allt är bra som det är. Men skälet till att så många har valt fristående skolor beror inte på elaka riskkapitalister, ansvarslösa företagare eller oseriösa skolledningar utan på att de nya skolor som har vuxit fram är seriösa, bra och dynamiska på ett sätt som har skapat ett förtroende.
De som läggs ner är de som inte har skapat förtroende. Att kommunala skolor inte läggs ner beror på att de inte är beroende av kvalitet och förtroende för de får sin finansiering ändå. Därför kan dåliga kommunala skolor överleva år efter år, årskurs efter årskurs, generation efter generation. Där kommer elever i kläm.
Och för dem och för alla andra är möjligheten att välja så viktig att hälften av landets gymnasieskolor är fristående. Det är den stora nyheten som säger mer än något om vikten av att kunna välja och om att det är de elever som tvingas gå i dåliga skolor som kommer i kläm, inte alla dem som kan välja andra och bättre.