Den svenska kronans fall urholkar allas löner. Desto svagare krona desto sämre köpkraft. När svenskar åker utomlands inser man detta mycket konkret. Och när svenska livsmedelsföretag importerar livsmedel så är priserna påverkade av både de höjda energipriserna och av det sjunkande kronvärdet.
Efter den finansiella krisen 2009 stabiliserade sig den svenska kronan på en kurs mot euron som innebar att man för lite mindre än nio kronor kunde köpa för en euro. Det vill säga, om en importör ville köpa paprika för tusen euro räckte det att betala 9000 svenska kronor. När samme importör i dag vill köpa samma paprika för samma belopp euro kostar det mer än 11 000 kronor. Eller för att vara lite mer exakt, 11 200 kronor. Så mycket dyrare har paprikan eller all annan importerad mat, blivit sedan 2009, bara på grund av kronkursen.
Till det kommer att energipriser gör att samma mängd paprika (eller all annan livsmedel från EU eller andra delar av världen där motsvarande gäller för dollarpriser eftersom kronan har fallit ungefär lika mycket mot alla valutor). Så vad vi än köper från utlandet har det på drygt tio år blivit nästan 25 procent dyrare, bara på grund av att kronan som en liten valuta blivit mindre värd.
Dagens debatt om livsmedelspriser kan inte förstås utan att förstå hur Sveriges utanförskap till euron påverkar svenskt välstånd. Det faktum att många skjuter denna verklighet ifrån sig gör inte allvaret mindre aktuellt.
Men problemet är på sätt och vis större än så. Det gäller de grundläggande förutsättningarna för svenskt näringsliv och handel.
Sedan folkomröstningen 2003 har en utveckling varit tydlig och uppenbar.
Svenska företag handlar i EU till allra största delen med euro samtidigt som de själva utgår från en instabil och osäker valuta som påverkar investeringarnas säkerhet och gör dem till lätta mål för uppköp till följd av kronförsvagningen.
Kring den ekonomi som växer fram kring Östersjön är det bara Polen som i likhet med Sverige står utanför. Om några år är det i EU bara Ungern, Polen och Sverige som står utanför om vi inte nu börjar förbereda oss för en anslutning.
Kronans successiva försvagning, som skett mer eller mindre oberoende av den långsiktiga utvecklingen av den svenska ekonomin, innebär en sänkning av löner och pensioner som slår hårt mot hushållens ekonomi. Utvecklingen som tagit fart det senaste decenniet, och de senaste åren, sänker värdet på svenska tillgångar och underminerar vår ekonomiska stabilitet i en sådan omfattning att det är ett samhällsekonomiskt problem.
Vid finansiella kriser kommer en svag och osäker valuta vara ytterligare ett problem i stället för den räddningsplanka som euromotståndarna hoppades på. De problemen ser vi nu framför oss i en tid då räntorna stiger och den säkerhetspolitiska oron präglar ekonomin. Sverige har ett problem som vi märker både när vi handlar och när vi inte får fullt genomslag för svenska intressen i den europeiska ekonomin och det gemensamma beslutsfattandet.
Det är dags att vi inser att den valuta som krymper svenskt välstånd också krymper svenskt inflytande. De stigande matpriserna nu är ett uttryck för vårt utanförskap och aktualiserar en grundläggande fråga, nämligen att vi bör förbereda oss för att som ett led i vårt medlemskap i EU inträda i euron.
Gunnar Hökmark,
ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker