Det faktum att den akuta krisen för Europas ekonomier är över undanskymmer inte att de grundläggande problemen i form av bristande konkurrenskraft och offentliga finanser i obalans kvarstår. Och med tiden kommer dessa problem att få allt djupare konsekvenser i form av minskat välstånd och jobb med lägre löner. Det är den anpassningen som nu sker i de akuta krisekonomierna, därav ett något större lugn än för några månader sedan. Men det är inte den långsiktiga utvecklingen vi bör sträva efter.
Det är bara genom reformer som ger ökat företagande, fler innovationer och ökad konkurrenskraft som vi kan skapa fler jobb. En bättre fungerande arbetsmarknad är viktig, bättre fungerande socialförsäkringssystem likaså, men det hjälper inte om inte de grundläggande förutsättningarna finns. Det kräver avregleringar och färre monopol, vilket borde kunna göras lätt med tanke på att det är i de ekonomier som detta har gjorts som stabiliteten och konkurrenskraften är som bäst, och det kräver stabila offentliga finanser där utgifter balanseras av inkomster.
Det anmärkningsvärda är att socialdemokraterna i Sverige liksom i Europa envist hävdar att man ska göra tvärtom, säga nej till ökad konkurrens och avregleringar som ger nytt företagande samtidigt som man hävdar att ekonomin kan komma igång genom att utgifterna ökar för att stimulera ekonomin. Det är svårt att förstå eftersom sällan har teori och praktik fått så tydliga demonstrationer som vi har sett de senaste åren. Ekonomierna som spenderade mer och försökte möta krisen genom att stimulera med underskott är i den djupaste krisen medan de ekonomier som har reformerat och kontrollerat sina utgifter är i balans.
Men det ställer också krav på Sverige. Kampen mot arbetslöshet, och ungdomsarbetslöshet, måste långsiktigt vinnas genom långsiktiga reformer som ger fler jobb och ökad konkurrenskraft. Sverige är inte undantaget från detta reformbehov i en global ekonomi som bokstavligen just nu ger en ständigt ökad konkurrens på alla nivåer. I den delen är förutsättningar för investeringar och innovationer i det svenska näringslivet, liksom förutsättningarna för nyföretagande, ett grundläggande intresse som kommer att vara avgörande för politikens förutsättningar inom alla andra områden.
Förändringar som gör det lättare att byta jobb utan att få noll trygghet enligt arbetsmarknadens regler, skattesänkningar som gör Sverige attraktivare för det globala kunskapssamhällets många olika aktörer, förutsättningar för riskkapital som leder till att nya och små företag kan växa, satsningar på infrastruktur och på forskning som gör oss ledande och ett öppet intresse för företagandet och näringslivets villkor. Socialdemokraterna och många andra vill gärna göra motsättningarna kring 1970-talets reformer och de gamla systemens brister till huvudsak för den politiska debatten i dag. Det bör de inte få lyckas med.
Ett Sverige som biter sig fast i en debatt den gamla tidens system och brister kommer inte kunna leda den politiska utvecklingen. Det gäller debatten om vårproppen och det gäller den ekonomiska debatten i sin helhet. Det är morgondagens perspektiv som måste gälla, inte gårdagens.