Hoppa till innehåll

Det är Europa som ska bli starkare, inte Bryssel

I dag presenterar EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker ett så kallat vit-papper om EUs framtid. Som tyvärr allt för ofta handlar det mer om hur institutioner ska förändras än om hur Europa ska förändras. Mer om framtida institutionell maktbalans än om dagens politiska beslut för att göra europeisk ekonomi, säkerhet och miljö bättre.

Diskussionen om Europas framtid måste mer sikta på Europas framtida styrka att utveckla ekonomi, välstånd, säkerhet, miljö och värna demokratins värden än att ständigt baseras på tron att mer makt till Bryssel gör Europa starkare. Så är det inte.

För det första riskerar den eviga debatten om institutionell förnyelse att bli till ett alibi för att inte fatta de svåra besluten i dag, med förhoppning om att de fattas av sig själva bara man har förändrat maktbalansen. Så är det inte. De politiska besluten måste göra de vägval som behövs oavsett hur maktbalansen ser ut. Och att centralisera makt till Bryssel löser inte politiska konflikter.

För det andra skapar den institutionella debatten ständigt nya konflikter i en tid då det är viktigt att vi håller samman och utnyttjar det som vi har uppnått. Se till att lagar och regler följs, göra så att stabilitetspakten respekteras och den inre marknadens lagar blir genomförda.

För det tredje finns det en skillnad mellan de frågor som är gemensamma och kräver gemensamma beslut och de frågor där några genom gemensamma beslut vill tvinga på andra en politisk modell. Tanken på en social pelare istället för att den sociala välfärden lutar sig mot 28, eller i framtiden 27 olika pelare som tar hänsyn till olika länders skilda sociala och ekonomiska förutsättningar, traditioner och prioriteringar leder inte bara till motsättningar mellan olika länder och modeller utan också till tron på att ett genomsnitt kan tvingas på medborgare i olika länder.

Tyvärr har de svenska socialdemokraterna kommit att ta ledarskap i kraven på att strömlinjeforma europeisk välfärd genom en social pelare som för över makt över arbetsmarknads- och välfärdsfrågor till Bryssel.

Min uppfattning är att vi nu ska reformera Europa och att medlemsstaterna ska reformera sina ekonomier. Det gör Europa starkare. Vi ska göra verklighet av den utrikes- och säkerhetspolitik vi talat om och behöver samtidigt som vi ska utveckla energipolitik, telekom, frihandel och miljö.

Det är stora uppgifter och det görs i samverkan inom EU, med beslut på gemensam nivå men också genom det ansvar som faller på varje medlemsstat och nationellt parlament. Det är nu viktigt att vi uppskattar det vi uppnått genom ett återförenat Europa, en inre marknad, fri handel, en gemensam energi- och miljöpolitik och en utrikes- och säkerhetspolitik som kan ge demokrati och mänskliga rättigheter en ny global renässans. EU står för ett återförenat Europa, fria demokratier, en öppen ekonomi, en samverkan och ett gemensamt samhälle på rättsstatens grund och gemensamma demokratiska beslut om våra gemensamma uppfattningar.

Det är viktigare att nu fatta de beslut som Europa kräver än att ständigt diskutera vilka institutioner inom EU som ska fatta besluten.