Det är ett krig som Hamas har inlett mot Israel. Grunden för det kriget är hatet mot Israel och mot judar. Iran är den militära stormakt som har förmågan att ge Hamas och Hizbollah de vapen som nu använts och används för att döda israeler. Det vi ser är antisemitismen i dess råa och dödliga form. Kriget kommer nu drabba Hamas, dess sympatisörer liksom Gaza-remsans förtryckta. Det är Hamas ansvar och ingen annans.
Det får inte finnas någon tvekan om att den civiliserade världen står bakom Israel och dess rätt att försvara sig mot angreppet liksom mot den terror som föregått angreppet och som nu drabbar israeliska samhällen, civila och militärer.
Hamas måste liksom Fatah och den palestinska myndigheten veta att det enbart finns förluster för dem i det krig som nu förs. Konsekvenserna för den nuvarande ledningen i Hamas liksom för Fatah och den palestinska myndigheten som gett sitt stöd åt krigshandlingarna måste bli tydliga, både politiskt och ekonomiskt. Det bör i Sverige inte finnas någon oklarhet om vår syn på Hamas och den islamistiska extremism som nu drabbar en av världens demokratier.
Den antisemitism som präglar hotet om att utplåna Israel måste bekämpas där den nu uppträder liksom varhelst den än uppträder. Vill man bekämpa antisemitism kan man inte blunda inför den där den är som mest uppenbar. Blundar man inför den där sänder man en signal om att man blundar för den även när den uppträder inför våra egna ögon i Sverige.
Israel är regionens enda demokrati. Det är en suverän stat tillkommen för att skydda judiska liv och säkra judisk överlevnad. Vår reaktion gentemot dem som nu släckt hoppet om fred och säkerhet för mycket lång tid framöver måste vara så pass tydlig att morgonens anfall inte manar till någon efterföljd eller låter någon tro att terror och krig skulle vara framkomliga vägar.
Hamas och Hizbollah måste liksom andra terrorrörelser möta en enad värld och den palestinska myndigheten måste möta konsekvenserna av att ge terrorn och antisemitismen sitt stöd. Den iranska regimen är en terrorregim, mot sina egna invånare och mot regionen i sin helhet. Detta måste prägla svensk Mellanösternpolitik. Gångna tiders eftergivenhet i synen på den iranska regimens diktatur och brutalitet måste tillhöra det förgågna.
Nu handlar det, oavsett vilka synpunkter man kan ha på regeringar i Israel liksom i varje annat demokratiskt land, om demokratin och de friheter den ger människor till skillnad från i diktaturernas samhällen och i extremisternas rörelser. Även detta bör prägla svensk Mellanösternpolitik.
Om Hamas tillåts se kriget som en framgång dör både hoppet om demokrati och fred.