Anförande av Frivärlds ordförande Gunnar Hökmark vid inledningen av Frivärlds konferens ”Inre marknad- yttre säkerhet” torsdagen den 20 april 2023
Det talade ordet gäller
Vi måste in i EU för att kunna se ut och se vad vi kan och måste göra!
I år firar den inre marknaden 30 år. Den har gett Europa en lång rad olika framsteg. Länderna har bundits samman. Ekonomierna har integrerats. Medborgarna har kunnat röra sig fritt, på ett sätt som vi kanske märker som allra tydligast när vi i dag själva gör en resa till Storbritannien.
Det är en marknad som är gemensam och därför har gemensamma lagar och regler. Annars vore den ingen gemensam marknad. Den förutsätter en gemensam politik för att möta miljöpolitikens utmaningar och klimatfrågans hot. De som säger sig vara emot gemensamma regleringar säger i praktiken ja till att vi istället för dessa ska ha 27 olika nationella regleringar, eller rättare sagt 30 nationella regleringar om vi räknar in de tre EES-länderna.
Man kan ha många synpunkter på de gemensamma regleringarna, liksom på de nationella, men en marknad med trettio olika regleringar för kemikalier, bananer, elektriska produkter, medicinsk utrustning, bilars utsläppskrav, nationella subventioner och konkurrensbegränsningar, handel med el, regler för monopol, telekomregler och roamingpris, digitala lösningar och mycket mer vore en labyrint av byråkrati som även Kafka hade varit stolt över. Nu har vi regler för konkurrens, etableringsfrihet och öppna marknader.
Och det är marknader i marknadsekonomins bemärkelse. Marknadsekonomins konkurrens, etableringsfrihet och öppenhet över gränserna medverkar till den ständig dynamik och utveckling av Europas ekonomi. Intressant nog är den kritik som ofta riktas mot den inre marknaden att den inte blivit så fullkomlig som den borde. Det gäller tjänste-ekonomin som blir en allt större del av den moderna ekonomin. Det gäller kunskapssamhällets alla olika verksamheter och det gäller den praxis som i praktiken begränsar den inre marknaden.
Produkt- och varumarknaden, finansmarknaden, energimarknaden, telekommarknaden, tjänstemarknaden, den gemensamma forskningen. Det är lätt att hitta ofullständigheter inom alla dessa områden. När det gäller jordbrukspolitiken finns subventionerna som en gång överläts från medlemsstaterna till EU kvar. När det gäller offentliga tjänster finns fortfarande begränsningar i möjligheterna till konkurrens. När det gäller statsstöd finns fortfarande den snedvridning som hotar en fungerande marknad.
Den inre marknaden är en grundläggande faktor för Europas geopolitiska betydelse och kraft. Det är dess utveckling som ger den dynamik och den konkurrens som kan stärka europeisk innovationsförmåga och konkurrenskraft.
Det är därför illa att så många nu precis när den inre marknaden firar 30 år gör vad de kan för att i namnet av Europa underminera både marknaden och marknadsekonomin. Stora stödpaket för att motverka små stödpaket i USA gynnar stora etablerade företag och motverkar alla de nya företag och teknologier som ger den stora tillväxten och de nya stegen. När ledande företrädare för både kommissionen och för några av de stora medlemsländerna hellre talar om subventioner, europeiska champions, ökat statsstöd och protektionism underminerar de den inre marknaden.
Det är en politik som gynnar de stater som har starka offentliga ekonomier och missgynnar de medlemsstater som inte har råd att subventionera sina företag men det är också en politik som gynnar de företag som behöver subventioner på bekostnad av de företag som av egen kraft skulle kunna utvecklas. Det är en politik som är ett hot både mot det gemensamma i den inre nre marknaden och mot marknaden. Det blir än mer farligt när det i praktiken handlar om att öppna upp för mer av protektionism. Protektionism står i motsats till konkurrenskraft. Den motverkar den konkurrens som ger konkurrenskraft och som kan ge Europa globala ledare inom den moderna industrins alla olika områden.
Temat för Frivärlds konkurrens i dag är Inre marknad – Yttre säkerhet. Det är ett uttryck för de utmaningar vi möter i vår tid. Utan en stark och vital inre marknad kommer den europeiska ekonomin inte kunna möta utmaningarna från världens alla ekonomier och från den kinesiska och amerikanska i synnerhet. Den starka ekonomin är en förutsättning för vår geopolitiska kraft och för vår förmåga att skapa yttre säkerhet.
Den är avgörande för att vi genom forskning, vetenskap och innovationer ska kunna vara en ledande ekonomi som kan bidra till att forma den internationella ekonomins grundläggande villkor och sätta de mönster, standard och värderingar som kommer ur demokratiska samhällen och som skiljer sig från de mönster som världens despotier vill tvinga på världen.
Tanken på att Europa ska kunna möta klimathotens många olika utmaningar, den snabbväxande ekonomiernas konkurrenskraft och de krav på vårt välstånd som vi själva ställer utan en gemensam marknad är en illusion. Vi håller till och med på att förlora utvecklingen av ekonomisk kraft i den globala ekonomin, som en följd av de brister den gemensamma marknaden har när det gäller att vara gemensam och marknad.
Den kinesiska ekonomin var för tio år sedan hälften av Europeiska unionens ekonomiska styrka, den är i dag något större än EUs. Den amerikanska ekonomin var i sin tur jämbördig med den europeiska men är idag väsentligt större. Tillväxten i Europa har gett mindre välstånd men ger också mindre geopolitisk säkerhet och kraft. Då var vi jämbördiga med USA, i dag är Kina jämbördiga med oss. De som inte ser hoten i att en ekonomi präglad av diktaturens värderingar växer sig starkare än demokratiernas blundar för de hot som demokratin i dag möter.
Yttre säkerhet är det krav vi måste ställa på samarbetet, det ställer inte bara krav på geoekonomisk kraft utan också på våra ekonomiers integritet när det gäller att hävda sig mot statskontrollerade ekonomiers underrättelseverksamhet, korruption, cyberkrigföring, strategiska investeringar, desinformation och destabilisering liksom ensidigt forskningssamarbete.
Det är en syn på europeisk säkerhet som är långt vidare än den traditionella säkerhetspolitiska synen och den är en funktion av att vi idag lever i en gråzons ständiga krigföring där despotier och diktaturer utvecklar sin logik och sina maktsträvanden mot oss liksom mot sina egna medborgare. I en globaliserad tid vill även despotier globalisera och de vill framförallt inte den normala globaliseringen skapa en politisk utveckling som hotar despotins makt.
Europeiska unionen måste nu utveckla gemensam säkerhet med krav på en förmåga att stå emot politiska, ekonomiska och militära hot. EU måste bli det naturliga och självklara europeiska benet för Nato och Nato måste förbli basen för europeisk säkerhet. Europeiska unionens traditionella uppgift att göra krig mellan medlemsstater omöjligt, att överbrygga gränser för att skapa långsiktig fred och integration måste nu kompletteras med förmågan att värna medlemsstaterna mot yttre hot.
Rysslands krig mot Ukraina och de hot mot hela Europa visar vad det handlar om. Det är i det perspektivet uppenbart att Europa behöver USA men det är också i det perspektivet uppenbart att USA behöver Europa när det gäller att hantera Kina och lägga grunden för en fredlig utveckling där diktaturens Kina anpassar sig till den fria världens rättsordning, inte tvärtom.
Därför är det dags att lägga debatten om strategisk autonomi och suveränitet bakom oss. Det är demokratins och den fria världens suveränitet vi måste värna. Det gör vi bäst genom att i Europa ha så mycket strategisk kapacitet och kapabilitet som möjligt är, och det gör vi genom strategiska allianser, med USA och med andra delar av den fria världen. Den fria världen måste bli Den Fria Världen.
På samma sätt som Atlantpakten och Nato är en strategisk allians där Europa blir starkare genom amerikansk trupp och försvarsförmåga blir både Europa och USA starkare om vi tillsammans kan utveckla forskning och vetenskap på den fria världens grund, digitalisering på yttrandefrihetens grund och individens rätt, artificiell intelligens och medicinsk forskning på respekten för det genuint mänskliga och den värdighet som individens rätt formar. Därför föreslår vi nu ett lager av strategiska allianser, både vad gäller ekonomi, marknader, handel och forskning och för digitalisering, artificiell intelligens. Det är ett europeiskt intresse att USA ska se det som vi kan uträtta tillsammans. Det är vill jag säga, tvärtemot hur president Macron formulerade sig när han reste hem från den kinesiska diktaturens gästvänlighet.
Taiwans sak är Europas likaväl som Ukrainas sak är USAs. Det handlar nämligen om den fria världen och om att skyddet av den fria världen börjar vid varje fritt samhälles försvar. Tillsammans är våra ekonomiers styrka och vår gemensamma politiska kraft långt större än de rädda diktaturernas, vars ekonomiers begränsningar är en konsekvens av den individuella frihetens begränsningar.
Det är detta som Sveriges roll i EU handlar om. Inte att fundera på vad EU är eller skulle kunna göra utan att i EU se till att Europa står starkt som en öppen ekonomi, ett centrum för global handel och internationella handelsavtal, konkurrenskraftigt och innovationsledande, starkt när det gäller ekonomins grundläggande förutsättningar och utan ensidigt beroende till någon, starkt för att vi i Europa och i andra delar av världen stöder och har stöd av andra fria länder.
Ni är alla väldigt välkomna till denna eftermiddag om Europa, om den inre marknadens 30 år och om vår yttre säkerhet. Frågorna om Sveriges roll i EU är alltid viktig, och vi ställer oss alltid frågan eftersom vi inte funnit något svar på den. I samband med det svenska ordförandeskapet blir det än mer akut.
Vad vill vi med EU, säger vi som om det är ett särskilt djur vi talar om. En del säger det ska vara lagom, andra så litet som möjligt, en del tror att allting kan lösas om vi bara svarar EU på varje fråga och andra tycker de är konstiga därnere och bryr sig inte riktigt om det tills det kommer ett direktiv som vi tvingas förhålla oss till.
Under mina femton år som Europaparlamentariker var det en fråga som alltid störde mig mer än andra. Det var när jag var hemma, på möten eller helt enkelt bara ledig, och mötte människor som lite förvånat sa; va, är du här, ska du inte vara i EU?
Det är bilden av EU som en liten plats där borta, någonstans långt där borta, som vi då och då måste ta oss an, tycka något, och fundera kring vad vi vill göra med. Vad vill vi med EU.
Det finns inga EU-frågor som ligger i ett särskilt paket för sig.
Vi ska inte stå och fundera på vilken EU-politik vi vill föra där nere i Europa.
Vi måste in i det som är EU och driva den politik vi vill ska föras i världen. I Sverige, i Europa och globalt.
Vi måste föra politik. När det gäller öppna och fria marknader. När det gäller att utveckla den inre marknaden som är vår hemmamarknad, inte en exportmarknad som är någon annans.
När det gäller utvecklingen av forskning, innovationer och konkurrenskraft. Därför att det är vår hemmamarknad och vårt välstånd och vår geoekonomiska förmåga det handlar om.
När det gäller den omställning som klimatet kräver. En snabb utveckling av elektrifiering baserad på det som inte är fossilt och en avveckling av fossila bränslen eftersom det är vår marknad det handlar om. När det gäller energimarknader som leder till utveckling och den snabbaste infasningen av fossilfria energislag, från vindkraft och sol till kärnkraft, från kol, gas och olja.
När det gäller strategiska allianser som gör att vi i Europa har de bästa kapaciteterna och kapabiliteterna oavsett vilken flagga som finns utanför forskningscentret, utvecklingsavdelningen eller fabriken.
När det gäller att den inre marknaden bärs upp av det som är marknadsekonomins dynamik och öppenhet, inte protektionismens subventioner och tullar lika lite som motviljan mot global konkurrens. Ska Europa vara en ledande ekonomi i världen måste vi vara en ekonomi i världen, inte bara i Europa.
Ska Europa vara en stark kraft för öppna samhällen, mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och internationell rättsordning, mot despotiernas krav på att underordna sig andra måste vi utveckla vår egen styrka genom att i samverkan med andra göra frihetens krafter så starka som möjligt. Det är ingen EU-fråga. Det handlar däremot om en politik som bör föras i EU och av EU.
Det är vad dagens konferens handlar om. Hjärtligt välkomna!