På Svenska Dagbladets ledarsida skriver Johan Norberg om det enkla faktum att man inte löser ekonomisk politiska problem genom att skjuta upp dem. Tvärtom växer de i styrka för var gång man lånar för att inte ta itu med budgetunderskott, stimulerar ekonomin genom lägre räntor istället för genom reformer och använder skattebetalarnas pengar för att slippa möta förändringar. Men som Norberg konstaterar finns det alltid en vilja att brygga över problemen, även om bron riskerar att sluta över avgrunden.
I veckan kommer vi i Europaparlamentet rösta om formerna för återhämtningspolitiken och hur vi återupprättar uthålliga offentliga finanser. I skenet av vad som har dominerat media de senaste månaderna skulle det kunna vara en okontroversiell fråga med den gemensamma slutsatsen att budgetunderskotten måste angripas så snart som möjligt.
Det är också vad den spanska och portugisiska regeringen sent omsider har börjat göra efter att de sett hur ett växande underskott skapar en skuldfälla även för stater. Det är inte euron som har lett dem dit utan en politik som tillåtit konkurrenskraften sjunka och som medvetet valt större offentliga underskott för att stimulera ekonomin. Det var ett medvetet politiskt val som regeringarna i Portugal, Spanien och Storbritannien gjorde, något som också var de europeiska socialdemokraternas gemensamma politik. Men ökade budgetunderskott löste inga problem, utan byggde bara upp en högre skuldbörda och större räntekostnader.
Det var den vägen de svenska socialdemokraterna också ville vandra. Och när två av de tre rödgröna partierna på fullt allvar går vill val på att sänka arbetstiden väljer de även nu en väg som innebär att man likt Lycklige Ture tror att mindre arbete kan finansiera större offentliga utgifter.
När de europeiska regeringarna förra söndagsnatten enades om det gigantiska stödpaketet på 720 miljarder euro var det en nödvändighet för att köpa tid och undvika ett fritt fall där växande misstro mot ansvarslös politik hade höjt räntekostnaderna ännu mer. Men det var ingen lösning på problemet. Man hanterade likviditetsproblemet, att få fram pengar för att betala räntor, men man hanterade inte soliditetsproblemet, att minska skulder och öka tillväxt. I den delen var allt man gjorde att skriva ut världshistoriens största check.
Nu är frågan hur medlemsstater och EU ska se på reformbehovet. Socialistgruppen föreslår nu inför veckans omröstning att man ska skjuta på budgetbesparingarna till bättre tider. Det är ansvarslöst och det återstår att se hur de svenska socialdemokraterna kommer att göra.