Det vanmäktiga budgethanterandet i den amerikanska kongressen påminner om hur känslig världsekonomin är för politisk vilsenhet men visar också dem som tror att en gemensam finanspolitik är svaret på alla svåra frågor för EU.
I USA är det en kombination av bristande insikt i hur allvarligt budgetunderskottet är på lång sikt, med en penningpolitik som ytterligare stimulerar till utgifter och lån på ett sätt som bara kan finansieras av andra. Och andra finansierar nu en allt större del av de offentliga utgifterna i USA. Det har utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser men bidrar också till att underminera den amerikanska ekonomins ställning i världen.
I Europa är det en förhoppning om att nya beslutsformer och unioner inom unionen kan göra EU starkare. Förhoppningen om att överföring av politisk makt i sig löser problem vilar på illusionen att det finns ständigt rätta beslut som faller ut med automatik bara rätt instans beslutar. Både i USA och Europa är det stora problemet en oförmåga att ta itu med faktiska problem i form av för stora offentliga utgifter och för lite konkurrenskraft.
Men kanske är det så att Europa just nu gör mer för att förändra sin situation och sin konkurrenskraft än vad USA gör. Kring Östersjön är det definitivt detta som vi sett prov på. Det visar att det är viktigare att hantera problem än att fundera på vem som istället ska lösa dem.