Det är förunderligt att demonstranter sällan får kritiska frågor av media. Demonstrationerna mot så kallad bombning av Syrien riktar sig inte mot de pågående bombningarna av Syrien och det syriska folket som utförs av den syriska regimen utan mot planerna på en reaktion mot dessa, och mot den kemisk krigföringen, riktad mot regimens kommandocentraler och militära ledning. Det är inte Syrien eller det syriska folket som ska attackeras genom en militär reaktion. Assad bombar däremot Syrien och det syriska folket. Något som demonstranter och många debattörer verkar ha missat.
Tyvärr råder inte fred som riskeras genom en militär aktion utan ett fullskaligt krig i Syrien, med stridsvagnar, flygstridskrafter och krypskyttar som inte begränsas av krigets lagar. Kriget pågår. En militär reaktion mot att Assads ohämmat bombar sitt folk syftar till att försvåra för honom att bomba.
Vare sig i FN, USA, Frankrike, Storbritannien eller någon annanstans diskuteras att bomba Syrien eller det syriska folket, det gör som sagt Assad, utan om att sätta en gräns och visa att världssamfundet reagerar mot hänsynslös grymhet och mot upprepade brott mot krigets lagar.
Debatten och demonstrationerna riktar sig inte mot bombningarna som pågår utan mot det internationella samfundets diskussioner om en reaktion,. De reagerar inte mot att barn och vuxna utan urskillning dödas utan mot att Assadregimens förutsättningar till gränslöst dödande ska begränsas.
Kriget pågår och inget krig startas genom att Assads vapenförråd eller ledningscentraler attackeras.
Bombningarna av det syriska folket pågår och kan förhoppningsvis begränsas genom att Assad möter en internationell reaktion.
Spridningsriskerna i det krig som pågår finns redan och är stora eftersom konflikten mellan extrema religiösa terrorgrupper inte begränsas till Syrien men risken för att kemisk krigföring upprepas och sprids till andra länder växer om världssamfundet inte reagerar och minskar om världen visar att brott mot krigets lagar straffas.
De som vill stoppa bombning av civila, genom att attackera militära installationer och strukturer som utför bombningarna, framställs som att de ska starta ett krig. Men ännu en gång.
Kriget pågår. Det syriska folket bombas. Det syriska folket anfalls med kemiska vapen. Spridningsriskerna av konflikten liksom användningen av kemiska vapen är redan ett faktum, och blir större i frånvaron av en reaktion.
En militär reaktion från omvärlden skapar vare sig fred eller löser konflikten men sätter en gräns för vad en regim tillåts göra mot sina egna. Demonstrationerna blir i detta perspektiv mer ett stöd för Assad än en opinionsbildning mot att det syriska folket bombas. För det är vad som händer nu. Det borde räcka med att Ryssland, Iran och Kina stillatigande stöder detta.