För 25 år sedan återupprättade Estland, Lettland och Litauen sin nationella självständighet. Efter drygt 50 år av främmande makters invasion och krigföring, sovjetisk ockupation och socialistiskt förtryck blev de tre baltiska staterna slutligen på nytt fria och självständiga länder. För oss som hade stött deras frihetskamp var det en framgång som kom att forma vår tids Europa.
Den fredsordning som sprang ur det återförenade Europa har varit avgörande i att skapa dagens Europa av fred och välstånd. Vill vi värna det behöver vi påminna oss om vad som skedde för 25 år sedan. Det är ur vår historia vi drar lärdomar för framtiden.
Självständigheten kom först till Estland. Natten den 20 augusti 1991 blev slutet på en lång frigörelsekamp som påbörjades i mitten av 1980-talet. Den sjungande revolutionen som präglade den estniska frihetskampen var en kraftfull manifestation för frihet och från förtryck. För nationell självständighet, rättsstat och demokrati och från Sovjet och kommunismens bojor.
Vägen dit var svår och ställde gång på gång krav på oerhört mod. Och det fanns en stark rädsla för våldet och terrorn. Men den kom att övervinnas genom klarhet i vad man kämpade för, nämligen en västerländsk demokrati och rättsstat baserad på lag och rätt.
På Norrmalmstorg startade jag med flera måndagsrörelsen för att visa stöd för våra baltiska systrar och bröder. Det kom att bli ett av de forum självständighetsledarna använde sig av för att tala till omvärlden och de besökte vid flera tillfällen Stockholm för att förklara att de tillhörde just världen och inte vare sig Sovjetunionen eller kommunismen.
Samtidigt var Sverige i många år också ett av de länder som hade svikit. I årtionden vägrade svenska stats- och utrikesministrar tala om de baltiska staterna som självständiga länder och än mindre som förtryckta samhällen. Fram till 1991 erkände inte den socialdemokratiska regeringen att de var ockuperade och hävdade till och med att de baltiska staterna inte ville ha självständighet utan endast kulturellt självbestämmande. Vi som vågade kräva fria och demokratiska val i Central- och Östeuropa attackerades av Socialdemokraterna för att önska återuppväcka det kalla krigets korsfarande. När jag ställde krav i Sveriges riksdag på att Sverige skulle stödja balternas frihetskamp kallades jag för extrem tokhöger och i stället för att ge de förtryckta det stöd de behövde ville Socialdemokraterna upprätta gemensam säkerhet med förtryckarna.
Men esterna, letterna och litauerna hade modet, klarheten och viljan.
I januari 1991 sökte de sovjetiska inrikestrupperna storma och återta kontrollen över de städer där demokratins krafter rest sig. I Vilnius, Riga och Tallinn möte de mod, bestämdhet och en frihetstörst starkare än stridsvagnar. Det kom till ett högt pris, och i Vilnius mördades 14 litauer där den yngsta var nyss fyllda 18 år. Men mörkrets krafter tvingades tillbaka av heroiska insatser. När augustikuppen väl kom i Sovjetunionen hade de redan mött ett motstånd som visat att de kunde övervinnas. Den gången vann demokratins vänner i Moskva och runt om i Sovjetunionen. Och natten den 20 augusti förklarade Estland sin nationella frihet och självständighet för återupprättad.
Den frihetskamp som med kraft drog fram över de baltiska staterna kom att prägla hela det nya Europa. Det blev slutet på det sovjetiska väldet som symboliserade socialismens råa förtryck och brutalitet. Deras fredliga frihetskamp banade vägen för den fredliga omvandling som lett fram till dagens Europa och den nya europeiska fredsordningen. Vi vann. Nu vet vi, viktigt nog, att vi kan vinna.
Allt är nämligen inte väl i dag och historien har inte tagit slut. Desto viktigare att vi kan se och förstå vad vi har uppnått och vad som måste vinnas varje dag.
För det första har Europa återförenats på rättsstatens grund. Länder som fram till 1991 löd under en av världshistoriens mest brutala diktaturer är i dag fria stater i ett öppet Europa baserat på marknadsekonomi.
För det andra har vi fått ett Europa med en inre marknad och konkurrens över gamla gränser. Där monopolen finns kvar är problemen som störst. Östersjöregionen är ett av världens mest konkurrenskraftiga kluster. Vi har fri rörlighet samt luftfart, transporter, telekommarknader, posttjänster, finansiella marknader, energimarknader, tjänstemarknader och produktmarknader som tillhör världens mest marknadsbaserade. Det är världens största marknad.
För det tredje har vi fått en global frihandel genom att protektionister i EU, och i USA, har fått stå tillbaka. Världen har i dag närmare fem miljarder människor som lever i relativt välstånd mot en miljard för 30 år sedan.
Det unika är att samarbetet är baserat på rättsstatens institutioner. Lagar, domstolar och rättsstatlighet.
I en tid när både Kina och Ryssland klargör att man inte respekterar vare sig internationell rätt eller internationella domslut, när en amerikansk presidentkandidat deklarerar sin beundran för deras politiska ledare, ja, då är risken stor för att den internationella rättsordning som definierat världen efter andra världskriget eroderas och legitimerar diktaturers beteende. I spåren på det följer protektionism, statsdirigerade ekonomier och krig.
Vi ser det. Kriget i Ukraina. Desinformation och destabilisering. Påtrycknings- och inflytandepolitik i de baltiska staterna liksom på Balkan. Ryskkontrollerade media i Serbien liksom i Lettland. Cyberkrigföring. Energimonopolisering i utrikespolitikens tjänst. Stödet till Assad. Militär upprustning, stora invasionsövningar, militära hot och militära provokationer för att öka den egna intressesfären. Kinas uppladdning. I Sydkinesiska sjön. I Afrika och i Europa genom till staten knutna investeringar och affärsbolag. Ett USA som gjort sig svagare och oförutsebart. Som under Trump blir ett hot mot de demokratiska institutioner som gjort Västvärlden stark.
EU ger en möjlighet till gemensamma. Det är ingen garant för rätt beslut men för rättsstat och demokrati. När det gäller de hot vi nu står inför är varje nationalstat svagare än det samarbete vi kan utveckla. Det är allvar nu. Dags att sluta gnälla på EU för regleringar som varje nationalstat ändå hade haft sina 28 olika varianter av. Dags att sätta kraft i en politisk rörelse som motverkar europeisk vänsteragenda, klåfingrighet och federal centralisering men som ger kraft, sammanhållning, marknad, frihet och rätt. Det är allvar nu. Precis som för 25 år sedan.