Sverige bör vara ett öppet samhälle. Och framgångsrika och fria samhällen kommer alltid ha en attraktion för människor som flyr från förtryck och från fattigdom. Det är i all enkelhet väldigt mycket bättre att leva i ett land som människor vill fly till än ett land dit ingen vill komma.
Det öppna samhället har som sin förutsättning rättsstaten. Den gäller också invandring och asylhantering. Vi har en skyldighet att säkra att människor som flyr och har rätt till asyl kan få det. Det kan vi göra inom ramen för den Europeiska union som vi är en del av. De som hävdar att krav på att asyl ska sökas i det land man ankommer till och inte i det land dit man söker sig strider mot asylrätten bortser från att svensk flykting- och invandringspolitik i dag är en del av ett europeiskt sammanhang. Det europeiska sammanhang Sverige bör stå för är öppenhet samtidigt som vi ska hantera asyl- och flyktingfrågor med rättsstatens tydlighet, inte med den politiska korrekthetens många svängningar.
När regeringen nu börjar tala om att man ska kunna stänga Öresundsbron, även om man hävdar att man ser det som en teoretisk möjlighet som man hoppas undvika, innebär det likväl att den rödgröna regeringen nu anträder en process där överbudspolitik ersätts av en politik som präglas av samma stabilitet och konsekvens som en elefant i porslinsbutik.
För två månader sedan höll regeringen en stor symbolkonferens under temat ”Sverige tillsammans” där man trots en långvarig och omfattande flyktingvåg hävdade att inga problem fanns i detta och att det svenska samhället var rustat, att det var en fråga om solidaritet och att varje fråga om problemen var uttryck för isolationism eller främlingsfientlighet. Nu talar man om att stänga Sveriges bro till Europa.
Det sänder signaler runt om i Europa om något som är fullständigt felaktig politik. Det sänder förvisso signalen om att regeringen har tappat kontrollen och det är sant men också om att det nu är genom att stänga broar och krypa bakom slutenhet som är lösningen. Det är många som lyssnar och för var och en som lyssnar innebär det ett motiv att stänga gränser som en lösning på de problem vi ser i dagens värld.
Det hade inte behövt vara så. Vi hade långt tidigare klargöra att anhöriginvandring inte är självklar och ska följa asylprövningens regler. Sverige hade kunnat vad gäller ensamstående unga män klargöra att utgångspunkten är att de ska prövas enligt asylrätten och inte ges asyl bara på grund av att de är under 18. De förmåner som möter flyktingar behöver inte vara av den arten att de i praktiken innebär en överbudskonkurrens med andra länder och en svårförståelig bidragsinriktning. Vi hade kunnat tvinga fram andra länder att göra sitt vad gäller asylhanteringen. Avvisning av dem som inte har rätt att stanna i landet borde ha fungerat som i en rättsstat.
Vi har kommit till en situation där vi behöver gränskontroller, delvis på grund av att EU:s inte har hållit måttet, delvis på grund av att Sverige har agerat så att flyktingar sökt sig hit genom andra EU-länder. Vi bör tvinga asylsökande att söka sin asyl där inom EU de har anlänt. Men vi löser inte Europas många olika problem, allra minst flyktingfrågorna, genom att signalera att vi ska stänga broar. Så ska inte Sverige vara och så ska inte Europa utvecklas. Sverige behöver en flyktingpolitik som kan hålla i mer än en vecka. Den bör präglas av rättsstatens öppenhet, inte av panik och desperation.
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker