Gästkrönika Gunnar Hökmark, 19 december
Prag ligger väster om Stockholm och precis lite öster om Borås. Det år få svenskar som tänker på att Tjeckiens huvudstad så att säga ligger mitt i vårt land vad gäller öst och väst. Men så är det.
Men järnridåns politiska geografi har gett oss känslan av något annat, att Prag, som efter andra världskriget hamnade bakom järnridån ligger i östra Europa. Men så är det inte.
I går fick vi beskedet om att Vaclav Havel har gått bort. Han var dramatiker, filosof men framförallt medborgare. Och det var som medborgare han kom att leda det som kom att kallas för sammetsrevolutionen i det land som då var Tjeckoslovakien. Och han kom att återföra sitt land till det som är det normala Europa utan någon delning mellan öst och väst. Inte för att han var politiker utan för att han var det civila samhällets företrädare.
Vaclav Havel vågade inte bara stå upp emot den brutala diktaturen utan vågade också skriva och säga det som avslöjade förtryckarna som hycklare som skapade ett omänskligt samhällssystem.
Han var för det Sovjetockuperade Tjeckoslovakien en motsvarighet till Nelson Mandela. En företrädare för det civila samhället som inte ville något annat än att värna om mänsklig integritet, medborgares rätt och det civila samhällets många värden.
Och därför kunde han också göra sig till tolk för det civila samhällets krav på värdighet, som han skrev i ett brev till kommunistpartiets generalsekreterare och landets diktator 1975:
”De som uppriktigt tror på allt vad den officiella propagandan säger och oegennyttigt stöder regeringsmakten är i dag färre än någonsin förr. I gengäld blir hycklarna allt fler – på sätt och vis tvingas egentligen varenda medborgare att vara hycklare.”
Det är den vikande diktaturens logik, så som vi såg den i Central- och Östeuropa i slutet av 1980-talet och så som vi ser det i dagens arabvärld. När allt färre tror på diktaturen tvingas allt fler vara hycklare eller göra något åt sin egen värdighet. Det ser vi i Syrien, Jemen liksom vi har sett det i Tunisien, Egypten och Libyen.
Det är nämligen först när tillräckligt många ställer sig bakom att sanning och rätt ska råda som vi kan få ett civiliserat samhälle som inte sätter våldets makt före människors integritet och frihet. Havel samlade en stor del av sina texter i ett samlingsverk som hette ” En dåre i Prag”, kanske för att visa att det som är dårskap i dag kan vara verklighet i morgon.
De som då sade att det inte var möjligt att diktaturerna skulle falla, att sanning och rätt skulle råda och Europa återförenas avfärdades som naiva eller som dårar. Men dårskapen låg inte där utan hos dem som inte trodde förändringen var möjlig och dessutom nödvändig för vår egen skull.
Europa har formats av de dårar som tror att något bättre är möjligt än hatet, våldet och hoten. Det handlar inte högtravande idéer utan om vår verklighet i Borås, Stockholm och Prag. Den dårskapen ska vi hedra. Havel tillhör dem som har format vår tid, vår samhällssyn och vårt Europa av idag.
Gunnar Hökmark
europaparlamentariker (M)