Avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i Ringhals innebär stora ökningar av CO2- utsläpp, jämfört med om de varit i fortsatt drift under sin livslängd. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar från 2019 innebär det för Europas del ökade utsläpp alltifrån 6,5 miljoner ton upp till tiotals miljoner ton. Eftersom de svenska årliga utsläppen rör sig om drygt 50 miljoner ton är det lätt att se att detta är mycket. Som minst motsvarar dessa siffror drygt 10% av Sveriges årliga utsläpp, som mest – beroende på hur systemet med utsläppsrätter påverkar utvecklingen – kan de komma att motsvara uppemot 25 %.
Oavsett hur man vrider beräkningarna är det stora tal och det finns inget enskilt beslut som så mycket har påverkat Sveriges utsläpp av CO2. De negativa konsekvenserna för svensk klimatpolitik är därför betydande, med konsekvenser längre bort i tiden än den förväntade drifttiden för reaktorerna.
Ett enklare sätt att få grepp om storleksordningen är att den nu genomförda nedläggningen av de två reaktorerna i Ringhals innebär ett bortfall av upptill 13 TWh koldioxidfri elproduktion. Om man omsätter detta till vad det innebär av kolbaserad elproduktion – något som vi nu när vi tvingas importera kolkraftsel ser är en uppenbar konsekvens – motsvarar det rakt av 13 miljoner ton av Sveriges årliga utsläpp av koldioxid. Eftersom Sverige är en del av en europeisk elmarknad är detta en oundviklig konsekvens. Runt om i Europa och inte minst i våra grannländer Estland, Lettland, Litauen och Polen är kolkraften mycket stor eller dominerande.
Även om vi för den isolerade svenska elförsörjningen kunde ersätta kärnkraft med vindkraft – vilket vi inte kan – så innebär bortfallet av kärnkraft därför ökad eller fortsatt användning av kolkraft i andra delar av den europeiska elmarknaden. All utveckling av vindkraft som vi kan få behövs nämligen även för att ersätta fossil kraftproduktion. Det innebär att vi med avvecklingen av de två reaktorerna har lagt grunden för ökade utsläpp av CO2 under de kommande åren som motsvarar 25% av Sveriges årliga utsläpp. Det har varit förvånansvärt tyst i den svenska klimatdebatten om detta.
Det är anmärkningsvärt eftersom klimatfrågan är global och inte nationell. Europa är en avgörande aktör för hur de globala målen sätts och för hur vi kan visa att de kan uppnås.
Avvecklingen av reaktorerna i Ringhals har två mer fundamentala konsekvenser än just de ökade utsläppen som försvårar för Europa att nå klimatmålen.
För det första försvårar det, tillsammans med motsvarande process i Tyskland, Europas förmåga att nå ambitiösa mål och underminerar våra möjligheter att sätta dem högre. När medlemsstater i EU får svårare att nå sina mål på grund av att de tvingas använda kolkraft förlorar vår röst i världen styrka.
För det andra och kanske än mer allvarligt; när vi minskar på elproduktion i allmänhet förlorar vi möjligheten att genom god tillgång på el ersätta fossila bränslen inom transport, industri och uppvärmning.
Vi behöver i länder som Sverige visa att vi kan gå i bräschen med fossilfri elektrifiering av transporter. En avveckling av fossilfri kraftproduktion minskar tvärtemot tillgången på el som fullt ut kan bidra till utfasningen av fossila bränslen.
Den elbrist vi nu ser är en väckarklocka för vårt samhälle och inte minst för dem som vill investera i elektrifierade transporter. De tappar nämligen sin poäng om det finns en risk för brist på el.
Än värre är den nuvarande elbristen för svensk industri och framförallt för den fördjupade elektrifieringen av den. I Sverige har vi internationellt framstående utveckling av industriella processer där el kan ersätta fossila bränslen. De kan sätta ett internationellt mönster och bidra till nya standarder för energianvändning. Den globala betydelsen av detta är långt större än eventuella minskningar i Sverige, även större än de ökningar vi nu bidrar till. Om vi har en elbrist förlorar vi möjligheten att visa hur den globala ekonomin på bred skala kan ersätta fossila bränslen. Då talar vi om en väsentligt större påverkan på klimatet än den direkta konsekvensen i form av ökad fossil kraftproduktion på den europeiska elmarknaden.
Att vi har en kall vinter i år förändrar inte det faktum att klimateffekten måste mötas genom tålmodigt och beslutsamt arbete. Det sker inte genom sabotage av vår möjlighet att ersätta fossil energianvändning med fossilfri elproduktion.