Detta drabbar oss självfallet inte bara när vi är utomlands. Det gäller lika mycket när vi i Sverige handlar mat, kläder, möbler eller köper en bil. Det slår lika hårt mot företag som mot privatpersoner.
När företag ska investera har den nödvändiga importen av avancerad teknik blivit mer än 35 procent dyrare. Samtidigt säljer vi varor till utlandet genom att konkurrera med lägre priser som innebär lägre löner. Som affärsidé för en ekonomi är det den sämsta tänkbara; att sälja billigt men tvingas köpa dyrt.
Vår ekonomi blir därmed gradvis mer och mer beroende av konkurrens med låga löner till länder där arbetstagare är mer välbetalda. Det innebär också att det är de företag där låga löner är en avgörande konkurrensfördel som har lättast att växa och investera. Det är inte bara ett kostnadsproblem, utan inledningen till ett allt mer framväxande strukturproblem.
En avancerad ekonomi som den svenska har nämligen byggt sin konkurrenskraft genom produkterna, produktiviteten, kvaliteten, marknadsbearbetningen och innovationerna. Allra helst unika produkter och unik kvalitet.
Det är detta – inte trolleri eller politiska beslut – som har gett svenskar höga löner. När i stället lägre löner blir en allt viktigare konkurrensfördel kommer vi få ett näringsliv där lönekostnaderna blir mer avgörande än teknologi och innovationer.
Det här är en konsekvens både av ett decennium utan strukturella reformer och av en sjunkande valuta som har gett lindring för stunden. Det är en förklaring till att Sverige under ett antal år har haft den lägsta tillväxten i EU. Det allvarliga nu är att den svaga svenska kronan inte bara döljer problemen med låg tillväxten, den styr mot lägre tillväxt.
Med den svaga svenska kronan importerar vi inflation som slår mot hushåll och företag liksom mot den finansiella stabiliteten.
Den inflation som nu slår hårt mot familjer och företag är en tredjedel lägre i Finland jämfört med Sverige och i Danmark som har knutit sin valuta till euron hälften av den svenska. Hade Sverige legat mellan Danmark och Finland i inflation, hade den svenska inflationen – i dag på 6,4 procent – legat på knappt fyra procent. Var den skulle ligga är självfallet omöjligt att precisera men i perspektivet av Danmark och Finland får vi en antydning.
Sett till utvecklingen de senaste 20 åren sedan folkomröstningen om euron är det svårt att förstå dem som fortfarande säger att en nationell valuta är en fördel för en internationellt baserad ekonomi djupt integrerad i den gemensamma marknaden.
Den egna kronan har inte gett något utrymme för egen penningpolitik, tvärtom så åker vi med som en släpvagn till andra valutor. Den egna kronan ger inte längre någon konkurrensfördel eftersom huvuddelen av svenska företag som exporterar också importerar till värden som balanserar ut varandra.
Politiskt är vi på väg att tillsammans med Polen och Ungern vara de enda som helt står utanför euron. Man ska ha förvirrats av en nationell symbol för att prioritera en egen svensk valuta i stället för nationellt välstånd. Det är dags att nu ta itu med en av de mest aktuella frågor vi har.
Av Gunnar Hökmark
ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker för Moderaterna