Socialdemokrater och vänsterpartierna ser i allmänhet med misstänksamhet mot företag som går med vinst. Desto gladare borde de vara över företag som går med förlust, eller som inte går alls. Men så är det knappast heller.
Men för dem som anser att vinsten urholkar välfärden vore SAS ett föredöme. Ingen kan anklaga SAS för att ha gått med vinst på resenärernas bekostnad. Istället har man gått med förlust på skattebetalarnas bekostnad.
Det har inte lett vänstern till att kritisera det offentliga ägandet.
Kanske hade däremot Jonas Sjöstedt och LO ställt krav på vinstbegränsning om det visat sig att affärerna hade gått ihop.
Under de många åren av bilproduktion med förlust levde även Saab upp till vänsterns krav att vinsten inte ska få urholka kundernas välfärd. Jobben blev som vi vet inte säkrare på grund av det och bilarna blev inte bättre, utan tyvärr blev det inga bilar alls. Socialdemokraterna och vänstern ville i och för sig att staten skulle gå in och täcka förlusterna så att bilarna kunde fortsätta tillverkas. Men det hade då skett på skattebetalarnas bekostnad.
Man hade ju vare sig sålt fler bilar eller gjort bilarna bättre för att Sahlin och kompani hade gått in med skattepengar.
Säga vad man vill om Vattenfall men efter nerskrivningen på 30 miljarder kan man inte anklaga företaget för vinst. Men frånvaron av vinsten drabbar kunderna och skattebetalarna. Vattenfall har helt enkelt inte klarat av att utveckla sin verksamhet på ett vettigt och förnuftigt sätt. Det händer även privata företag och då förändras de snabbt eller läggs ner. Det var vad som hände Saab när ägarna till slut inte längre ville finansiera förlusterna.
Kommunala verksamheter med växande budgetkrav som ändå inte når upp till kraven på kvalitet är också uttryck för den icke vinstdrivande verksamhet som kan få Jonas Sjöstedt att glädjas. I själva verket innebär det att vi som skattebetalare betalar mer för en verksamhet som inte fungerar så bra som den skulle kunna, med konsekvenser både för kvaliteten och för tryggheten men också för ekonomin.
Om man anser att vinst är dåligt borde man betrakta förlust som något bra. Men det är väldigt få som på allvar hyllar förlusten.
Det är bara vinsten som vänstern fördömer.
Vinsten är ett uttryck för att en verksamhet är välskött, lever upp till kundernas och användarnas krav och ger möjlighet till tillväxt och nya resurser. I alla delar av världen där enskilda företag får stå på egna ben och överleva med hjälp av vinst har välfärden vuxit och medborgarnas trygghet likaså. Och där vinsten har setts som välfärdens fiende har välfärden försvunnit.
Problemen med företag som Vattenfall är inte att verksamheten är olönsam, den är en av de mest lönsamma verksamheter som kan bedrivas i vår tid. Problemet är att statliga företag fungerar utifrån en annan logik som minskar förändringstrycket, som uppmuntrar till stora projekt med osäker lönsamhet och där ansvaret och förlusterna frigörs från dem som har det yttersta ansvaret.
Ägarkontrollen blir byråkratisk och politisk istället för att den är utfärd av privata ägare som vet att förlusten drabbar dem men som också ser möjligheter i förändringar som gör verksamheten ständigt bättre. Som kunder och uppdragsgivare kan vi ställa ständigt högre krav ju fler alternativ och ju större konkurrens som det finns. Och de bästa kommer att gå med vinst och de som inte håller måttet får läggas ner.
Så växer det nya fram till något ständigt bättre. Såvida vi inte tror att allt är så bra som det kan bli.
Gunnar Hökmark