Hoppa till innehåll

Den socialistiska förvirringen

Några dagar som har präglats av arbete med 2020 strategin och de konkreta konsekvenser denna måste få, för att få någon effekt i form av förändring. Det är många som nu sluter upp bakom mål om att vi bör ha mer företagande, fler jobb och tillväxt men få som vill göra de vägval som detta kräver. I dag kommer vi till exempel rösta om att begränsa egenföretagares arbetstid inom transportsektorn, inte av trafiksäkerhetsskäl för sådana regler finns redan, utan av konkurrensskäl för de stora åkerierna och av en konstlad omsorg om egenföretagarna själva. Och så vill socialister reglera den finansiella marknaden så in i detalj att utrymmet för lån och investeringar minskar.

Europas socialister, vare sig i Sverige eller i andra länder, verkar inte ha förstått vad det är som har hänt, än mindre vad man bör göra. För några veckor sedan ville man fortsätta att öka på underskotten, nu har man gett med sig om att stabilitetspakten bör respekteras.

Det är marknadsfundamentalisterna i Europas högerregeringar som har skapat den här krisen, säger Marita Ulvskog i parlamentets debatt inför Europeiska rådets möte i slutet av veckan. Med tanke på att Europa nu lever i en kris som handlar om hur ett antal medlemsstater har skapat underskott de inte kan hantera är det lustigt att lyssna till henne. Greklands underskott har vuxit fram under en lång tid under alla sorters regeringar, men det är sannerligen inte marknadsekonomi som har präglat landet, än mindre marknadsfundamentalism.

Spanien och Portugal har ökat sina underskott som en medveten politisk strategi, påkallad av Europasocialisterna och genomförd av ländernas socialistiska regeringar. Gordon Brown har fått lämna regeringsmakten efter att ha skapat ett budgetunderskott som är unikt i sin omfattning, till förmån för en regering som med Ulvskogs språkbruk nog är mer marknadsfundamentalistisk än Labour so skapade underskotten.

Den globala krisen uppstod på grund av den snabba ökningen av Kinas betalningsbalans och det amerikanska underskottet. Det är svårt att se den amerikanska kongressens beslut att subventionera stora bostadslån till låntagare utan kreditvärdighet som marknadsfundamentalism, precis som den konstlat låga räntan den amerikanska centralbanken höll under högkonjunktur knappas kan kallas marknadsorienterat.

Den kinesiska tillväxten kan i och för sig skylla på marknadsekonomin men det är inte tillväxten som är problemet utan att de kommunistiska ledarna håller nere löner och valutakurs på ett sätt som gett kinesiska löntagare unikt liten del av tillväxten, som istället gått till den kinesiska statens fonder och överskott.

Men det är sant att de kallade marknaderna inte i längden ville finansiera växande grekiska, spanska och portugisiska underskott utan att ta allt högre och högre räntor för växande risker. Det är i grunden väl att åtminstone långivarna reagerade mot länder som finansierade överkonsumtion utan betalningsförmåga när inte de socialistiska regeringarna i dessa länder gjorde det. Så Ulvskog verkar vara arg över att fler inte lånade mer till Grekland ur olika pensionsfonder så att grekerna kunde fortsätta leva över sina tillgångar som man vant sig vid. Frågan är vem som är fundamentalist i denna värld.