Fascinationen inför den starka regimen och naiviteten inför diktaturers propaganda är sorglig och varnar alltid om hur demokratins polityr sitter lösare än vi tror. Inför Europavalet menade en av Miljöpartiets kandidater att den globala despotin var lockande. Nu senast var det för en vecka sedan en morgon i radions P1 där beundran för den kinesiska diktaturens förmenta handlingskraft kröp fram. Det är inget nytt. Den intellektuella eliten har alltid lockats av vad de ser som diktaturens möjligheter.
För ett år sedan gick ett antal klimatdebattörer ut i Svenska Dagbladet och hävdade att klimatet och diskuterade behovet av en ”demokratipaus”. En av dem, Anders Wijkman, tidigare ordförande i Miljömålsberedningen och ordförande för Romklubben hävdade: ”Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar.”
Detta är i själva verket ett av många skäl till varför den kinesiska stadsmiljön är undermålig, Kina leder byggandet av nya kolkraftverk, inrättande av läger för oliktänkande och avrättningen av människor. Den som tror att diktaturen värnar klimatet har glömt att den bara värnar sig själv.
För någon vecka sedan bröt P1morgon ut i samma fascination över hur den kinesiska regimen i samband med Coronaviruset kunde agera och snabbt samla folket ”för landets bästa” som det hette och bygga sjukhus på 14 dagar.
Samma fascination för diktaturens förmenta beslutskraft har alltid funnits fanns en gång i tiden inför andra diktaturers storstilade planer för stålverk och motorvägar. I båda fallen slutade det, liksom i dagens Kina, i stora koncentrationsläger. Förutom att cement knappast torkar på den rekordkorta tid de sagda sjukhusen byggdes i och att diktaturer alltid har varit bra på att stänga ner städer säger det inget om vad som är folkets bästa.
Sverige har för övrigt öppnat fler flyktinganläggningar under olika flyktingvågor till vårt land än kineserna sjukhus. Att man i propagandan säger att man byggt sjukhus på 14 dagar säger bara att diktaturen inte hindras av några hänsyn till människors liv, värdighet, uppfattningar och kunskaper. Att stänga städer och isolera människor har diktaturer alltid varit framträdande i.
Det gäller som P1morgon nu i dag noterat även visselblåsare, debattörer som kräver en bättre folkhälsa, krav på livsmedelshantering som är rimlig med mycket mera. De isoleras, de försvinner och de får inte yttra sig. I ett sådant samhälle fungerar väldigt lite till folkets bästa utan till de makthavandes bästa.
När diktaturen tystar motståndare, olika uppfattningar och krav på förändring växer epidemier fram utan att någon vågar agera, hälsostandards är undermåliga och människor offras. Det borde vara rimligt att svenska betraktare vare sig de är journalister eller klimatpolitiker borde vara mer försiktiga i sin beundran inför diktaturens mål och medel. Till det bästa för folket är det aldrig. Det är bra att P1Morgon är tillbaka där.