Den rysktyska gasledningen på Östersjöns botten är inte en helt kommersiell investering utan en investering som syftar till att öka Gazproms kontroll över europeiska energimarknader och stärka rysk säkerhetspolitik, framförallt gentemot det nära grannskapet. Det kan finnas skäl att påminna om att Gazprom inte är ett oberoende kommersiellt företag utan en organisation nära knutet till den ryska regimen och rysk maktutövning.
När Ekot idag återkommer till den framflyttning av militära positioner som ledningen kommer innebära är det inget nytt. Det udda är snarare att de finns de som hävdar att gasledningen inte förändrar de säkerhetspolitiska villkoren i Östersjön. Den ryska militären har klargjort att man vill ha en militär bevakning av gasledningen, den ger Ryssland motiv för att hävda ett vidare intresseområde och den ger utökade bevakningsmöjligheter för den ryska militären. Tanken på att Ryssland ska använda sig av dessa möjligheter kan relateras till hur man har använt sig av andra motsvarande möjligheter med krav på andra liksom till den inflytande politik man praktiserar gentemot sina grannländer, inte minst tidigare Sovjetrepubliker.
Det fanns i internationell lagstiftning ingen egentlig grund för att neka denna utbyggnad av gasledningssystemet till kontinentala Europa, säkerhetspolitiska farhågor är i det sammanhanget ingen grund alls, men det finns inget i den internationella rättsordningen som hindrar andra länder att se konsekvenserna av en framflyttad rysk position.