Det som skedde utanför Smolensk denna morgon är en katastrof och en chock för vårt grannland Polen. När jag i dag talat med polska vänner har det inte gått att ta miste på att det är en chock som drabbat hela det polska samhället.
Det är också en tragedi för Europa. Inte bara så för att det är ett europeiskt land som drabbats utan också för att syftet med resan var att hedra en händelse som tillhör de mörkare minnena i modern europeisk historia. Katynmassakern skedde under andra världskriget men den förblev ett öppet sår under hela efterkrigstiden och egentligen ända fram tills nu då den ryska ledningen officiellt konstaterat det alla visste, att massakern utfördes på Stalins order av sovjetiska trupper av det brutala skälet att Polen inte skulle ha någon militär elit som kunde utveckla ett polskt försvar.
Nu 70 år senare omkommer en mycket stor del av det moderna Polens elit utanför Smolensk, där massakern utfördes i Katynskogarna. Bland de omkomna finns förutom dagens makthavare också den siste presidenten för den polska exilregering som under kriget hade sitt säte i London. Att han nu omkom där polska officerare massavrättades 70 år senare är en historisk ironi som är osannolik och tragisk. Han överlevde kriget, den sovjetiska ockupationen, befrielsen men inte hågkomsten av detta polska nationella trauma.
Polen är i dag en stabil demokrati men ett land som förlorar en stor del av sin ledning på detta sätt, mot den bakgrund som Katynmassakern ger, kommer att vara ett samhälle känsligt för många känslor och rykten. Hur det kommer att påverka försoningsprocessen mellan Polen och Ryssland, som också har handlat om den nya tidens motsättningar och konflikter kan ingen veta. Det enda vi vet är att Polen har hemsökts av ett av den egna historiens värsta upplevelser, som har kommit att forma många polackers syn på omvärlden och hur man kan lita på den. Desto viktigare att landet i dag och i morgon får det stöd och erkännande som vårt grannland förtjänar efter decennier av kamp för sin frihet och självständighet. Dagar som dessa bör de veta det som en gång sades för drygt 70 år sedan, att vi alla är polacker, i den bemärkelsen att Polens frihet och demokrati berör oss alla.