En förmiddag på Sandhammaren. Noterar att media i skrivandet om Maud Olofsson mest handlar om hon har fått centern att lyfta eller ej. Det kan man självfallet reflektera över. Viktigare i den delen är att centern före henne var på väg att försvinna. Nu har centern i två mandatperioder varit ett regeringsparti med en betydande roll i den svenska samhällsutvecklingen. Hennes förmåga att modernisera centern gav inte bara centern en ny roll i svensk politik utan bidrog också till moderniseringen av det svenska samhälle. För centerns väljare är det en framgång att företagandet, den enskildes arbete, familjers egna vilja och landet i sin helhet har fått en renässans.
Det har skett tillsammans med andra men hade inte skett utan att Maud Olofsson hade lyckats göra centern till ett parti som inte längre blickade tillbaka till gamla illusioner om en särskild roll för att tillsammans med socialdemokraterna styra landet.
Det är i den delen anmärkningsvärt hur lite av svensk politisk rapportering som handlar om politik och hur mycket som handlar om den fotbollsmatch eller den boxning man vill lägga in i politikens spel.
Från ett helt annat perspektiv slår det mig hur lite som rapporteras kring det som förändrar det svenska samhället i form av nya regler och lagar för banker, hur en ny telekompolitik kan skapa förutsättningar för en ny moderniseringsvåg som kan ge Europa ledarskap, hur ett nytt regelsystem för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige just nu förhandlas. Den del av svensk politik som sker genom beslut på europeisk nivå saknar i stort sett rapportering. Det är inte helt rättvist påstående därför att några reportrar finns i Bryssel men jämfört med den agenda som präglar riksdagen saknas det en motsvarighet.
Likväl är de beslut som växer fram i Europaparlamentet i samspel med kommissionen och i förhandlingar med rådet beslut som går rakt in i det svenska samhället. Det beslut om EU:s långtidsbudget som parlamentet fattade för några veckor sedan kommer att sätta sin prägel på kommissionens förslag och på kommande budgetförhandlingar mellan parlament och råd. Det är utformat på ett enligt min mening ansvarslöst sätt eftersom det förutsätter 5% ökning av utgifterna utan att man ser över befintliga utgifter. De svenska socialdemokraterna röstade för att vi ska fortsätta använda pengar till ändamål där vi vet att de ibland missköts, ibland får motsatta syften eller i vilket fall inte når de mål man föreställer sig. Jordbruksutgifterna ska ligga kvar på minst samma nivå som tidigare trots att världsmarknadspriserna i dag ger jordbrukare bättre villkor än på mycket länge.
Genom att inte rapportera om vad som sker i det som faktiskt är en del av svensk politik uppstår två allvarliga fel i den demokratiska processen. Det ena är att väljarna inte vet vad som pågår och det andra att de som ansvarar för olika beslut inte behöver ansvara för dem inför sina väljare och heller inte tvingas förklara sig. Det leder inte bara till sämre förutsättningar för väljarna att se de alternativ som finns och som kan påverka politiken, det påverkar också politikens kvalitet. Jag tror inte att de svenska socialdemokraterna hade röstat för en budget utan prioriteringar men med 5% ökning av utgifterna om de tvingats svara på frågan hur de kan göra detta.
Det är lätt att politikers synpunkter på media framstår som gnälliga. Men jag anser att detta är ett större politiskt problem än det är ett problem för oss som enskilda politiker.