Det är bra att Försvarsberedningen nu diskuterar de osäkerheter som präglar utvecklingen i Ryssland. Det är en av många viktiga delar av den osäkerhet som präglar vår värld efter tiden efter kalla kriget. Det är bra att inte längre det kalla krigets hotbilder präglar den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Så var fallet länge under tiden efter det kalla kriget med antingen föreställningen att det var de gamla invasionshoten som var aktuella eller att just deras frånvaro skapade en frånvaro av hot.
Utvecklingen i Ryssland innehåller många komponenter som på olika sätt skapar grund för en rysk maktutövning. Det handlar om korruptionen, sammanvävningen av politisk och ekonomisk makt utan insyn och självfallet demokratins återtåg. Ekonomins svårigheter riskerar att bidra till en instabilitet snarare än återhållsamhet. Och vi har sett hur motsättningar inom Ryssland mot Moskva också skapar sina hot. Tillsammans med växande militär förmåga och en tydlig vilja att demonstrera denna påverkar detta vår del av världen.
På motsvarande sätt ser vi i andra delar av världen hur nya mönster också skapar nya mönster av osäkerhet och instabilitet. Det är lätt att se på Nordkorea men motsvarande hotbild, med alla skillnader som också finns, riskerar att skapas genom Iran och den osäkra utvecklingen i Mellersta Östern och Nordafrika. Svenska truppers insatser i Mali beror på ett fenomen av extrem politisk islamism som inte är definierad av gamla tiders gränser.
För att kunna hantera allt detta krävs mer samarbete och gemenskap mellan demokratiska länder. Det sker inom EU och det är bra att försvarsberedningen också understryker vikten av ett närmare samarbete med Nato. Och det är dessa utgångspunkter som försvarspolitiken måste kunna förmå att hantera.