I Portugal föreslog regeringen i går bland annat högre pensionsålder och en 40 timmars arbetsvecka, istället för dagens 35 timmar. Det attackerades av oppositionen som ”drakoniska” sparåtgärder. Det säger något om den bild av krispolitiken som nu formas.
Varje regering som nu anpassar konsumtionen och de offentliga utgifterna till vad man har råd med anklagas nu för drakoniska åtstramningar trots att det i själva verket är så att samtliga krisländer fortfarande har mycket stora offentliga underskott, det vill säga man överspenderar fortfarande.
Så det är den lägre nivån på överspenderandet som nu kritiseras, som om ett högre överspenderande på dagens eller gårdagens nivåer vore en lösning. Så är det inte. Det var nämligen med stora underskott som de flesta stora krisekonomierna gick in i krisen med. Stora underskott hjälpte inte utan byggde upp stora skuldbördor samtidigt som privata investeringar och konkurrenskraft ströps. Med växande arbetslöshet som resultat.
I utbrottet av krisen försökte framförallt den spanska, den brittiska och den portugisiska, samtliga socialdemokratiska, att försöka möta krisen med större underskott för att på det viset stimulera ekonomin. Men de stimulanser som inte hade hjälpt under högkonjunkturen hjälpte än mindre under lågkonjunkturen.
Resultatet blev att man ännu mer trängde undan privata investeringar genom snabbt stigande räntor och fortsatt svagare konkurrenskraft. Och nu lite senare i krisen försöker den franske socialdemokratiske presidenten göra om samma sak igen, och det har redan lett till ännu mer vikande investeringar och förlorad konkurrenskraft.
Och nu anser man att besparingar inte hjälper eftersom det leder till minskad konsumtion. Därför menar socialdemokrater runt om i Europa, plus ett antal amerikanska ekonomer och ett antal andra debattörer att man ska pröva om man inte kan öka underskotten mer för att på det sättet nu stimulera ekonomin. Men då trängs ännu fler privata investeringar undan samtidigt som en del länder inte kommer kunna låna alls.
Då är det rimligare att höja pensionsålder, öka arbetstid till 40 timmar i veckan samt att minska på överspenderingen. Fortfarande konsumerar krisekonomierna mer än de har råd med, genom stora underskott. Det är just en sådan stimulans som inte fungerar utan som försvårar för tillväxten. Socialdemokratisk politik i Europa har nu testats fram och tillbaka och likväl vill de pröva om man inte kan öka utgifterna lite mer för att på det viset minska underskotten.
Ja, det är svårt att förstå. Men den politik som förde in i krisen kommer inte kunna föra oss ut ur den. Om saker får fungera som de har fungerat kommer det att gå som det har gått.