Alltför länge har den grekiska utvecklingen fångats med passande metaforer ur den grekiska dramatikens mångfald. Tragikomisk, tragedi eller komedi för att inte bara nöja sig med just drama. Mellan Skylla och Karybdis och under Akropolis ruiner. Men inget av det som nu händer har något samband med grekiskt drama, tvärtom handlar det om trivial inkompetens och kommunistisk dogmatik. Lång bortom det gamla Greklands vishet och klokskap.
Den grekiska regeringen är Greklands stora belastning, därför att den på fullt allvar menar att ekonomiskt kaos är en väg framåt för att rädda välfärd och ekonomisk tillväxt. Redan de månader som har gått sedan den kommunistbaserade regeringen tillträdde har visat att detta är fel väg framåt. Det som nu händer har ett långt större allvar. Det innebär fundamentala risker för Grekland, för Balkan och för Europas förmåga till fortsatt ekonomisk återhämtning.
Efter månader av ansvarslös ekonomisk politik med överspendering och motstånd till reformer har man med än större ansvarslöshet i praktiken sagt nej till nya lån, av det enkla skälet att de löften man ställt saknade verklighetsförankring.
Löftet om att inga besparingar behövdes för att klara alltför stora utgifter, att lån inte skulle behöva betalas för att få nya lån togs emot väl av dem som var i kris men var likväl redan från början osanna. Därför att inget land kan leva över sina tillgångar så länge att man gör slut både på de pengar som andra lånat en och på möjligheterna att låna nya.
Under hela våren har Syrizas på en gång vänt om politiken mot ökade utgifter och höjda bidrag samtidigt som man lovat Greklands medborgare att nya lån var på väg. Och samtidigt som man lovade långivarna de reformer som man lovade väljarna att inte genomföra. Den kommunistiska populismen föraktade både sanning och verklighet, så mycket att sanning och verklighet blev irrelevanta för den regering som hade ansvar för landet.
Det förslag som den grekiska regeringen lämnade till sina långivare i veckan, för att göra det trovärdigt att man kan betala tillbaka, byggde till mer än 90 % på höjda skatter och fortsatt höga förmåner vilket redan nu slår ut jobb och företag. Det förslag som långivarna gav var förlängda krediter och ökat stöd för reformer, något som den grekiska regeringens ledare förtiger när man talar till det grekiska folket.
Viljan att hjälpa Grekland är omfattande men inte för en politik som för landet djupare in i ekonomisk kris som slår ut jobb och tillväxt.
Vi ser just nu ett land på väg att begå ekonomiskt självmord, med drakoniska konsekvenser för det grekiska samhället men med svåra utmaningar för oss alla. I dagens Europa är inget land isolerat. Vi kommer alla få uppleva detta.