Hoppa till innehåll

Den grekiska krisen

Efter en dag som präglades av ett stängt parlament på grund av elavbrott i kvarteren kring de europeiska institutionerna, vilket ledde till att både parlamentets, kommissionens och rådets byggnader stod utan ström. Man kan reflektera kring elsäkerheten och hanteringsförmågan kring detta.

Värre är de ekonomiska utsikterna och det faktum att diskussionen i Grekland nu börjar ifrågasätta om man kan fatta de beslut som krävs för att hantera budgetunderskottet och överenskomna sparmål. Diskussioner om folkomröstning om euron, mitt i den grekiska krisen, kommer inte göra krisen och osäkerheten mindre.

Det är i detta perspektivet frustrerande att så mycket av europeisk krisdebatt fokuserar mer på skenlösningar till andra problem än de grundläggande. Det är svårt att tro att någon tror att en finansiell transaktionsskatt skulle höja den europeiska konkurrenskraften, eller att de ökade EU-utgifter den ska finansiera skulle leda till minskade budgetunderskott. Så kallade eurobonds, eller euroobligationer, leder inte till större budgetdisciplin utan billigare upplåning för dem som har misskött sina ekonomier och dyrare lån för dem som har skött sig genom högre skatter och minskade utgifter.

I morgon åker jag till Washington för att där följa Internationella valutafondens årliga möte. i slutet av veckan. Det är inte orimligt att tro att den grekiska tragedin kommer att stå i centrum för oron kring världsekonomin. Det vore väl om också diskussionerna om hur underskottsländerna kan öka sin konkurrenskraft och överskottsländerna sin konsumtion kom att dominera. Det skulle leda tlll en vitalisering av världsekonomin och ökad handel, och minska underskott i krisländer och fattigdom i fattiga länder.