Det är antingen systemet eller människorna det är fel på. Och det är moderaternas uppgift i förnyelsen av det svenska samhället att visa att det är den svenska välfärdsstatens struktur det är fel på. Inte människorna.
I det arbetet är det en illusion att tro att man kan fly debatten om förändringarna i sak genom att bara tala om det goda samhälle som man strävar efter. Moderata Samlingspartiet måste både våga och vilja att ta konflikter för de svåra förändringar som åstadkommer det goda samhället. Det är den debatten som kan ge väljarna en konkret bild av hur vårt samhällsvision skiljer sig från dagens samhälle.
Under åren av framgång för moderaterna var det just viljan och modet att ta konflikter även i svåra frågor som byggde upp en respekt för oss som parti. Vi tog i svåra debatter genomgående ställning för individens makt. Även om vi i media fick en hårdare bild av den egna politiken än vi önskade.
Det var vi ensamma som gick i täten för de valfrihetsreformer inom skola och sjukvård som nu sätter sitt spår i det svenska samhället. Det var vi som drev fri radio och fri TV liksom de avregleringar som nu öppnat upp bland annat telemarknaderna för nytt företagande och ny teknologi.
När Europa var delat mellan förtryck och demokrati var det vi som sa ja till Sveriges medlemskap i EU, som krävde baltisk frihet och fria val i Östeuropa, trots att vi utmålades som högerextremistiska tokstollar och kalla krigets korstågsriddare. Vi var ensamma om att ställa krav på frihet och demokrati i den tredje världen och hävdade att frihandel var viktigare än statligt bistånd till de regimer som motverkade marknadsekonomi och mångfald. Friheten går hand i hand med de möjligheter som framtiden ger.
Men åren av framgång födde också en tro på att framgången var given och att enbart stora steg framåt i väljaropinionen var acceptabla. Och när vi 1994 och 1998 bara lyckades gå fram med ytterligare några steg blev framstegen en besvikelse. Och besvikelsen sökte nya förklaringar på varför vi inte blev 30%, när så många ansåg att vi hade så rätt.Om vi bara suddade ut de hårda ytorna skulle fler komma till oss, hoppades många. Kanske blev borgerligheten och dess väljare också fascinerade av hur mycket som uppnåddes i valfrihetsreformer och i Europapolitik under 1990-talet att man inte såg hur mycket mer som måste göras i en öppen och global värld.
Men sanningen är att ett modernt välfärdssamhälle i dag ställer krav på fler och mer omfattande reformer än vad som krävdes i början av 1990-talet. Vi har i dag liksom förr världens största offentliga sektor, en sjukvård som bedrivs med planekonomi, socialförsäkringar som utesluter den enskildes ansvar, en brist på mångfald inom i stort sett hela välfärdsområdet och världens högst beskattade barnfamiljer. Reformbehovet är gigantiskt.
Men vi har också en ny tids konflikter. Mänskliga fri- och rättigheter förtrycks i vår värld utan att det egentligen räknas i svensk utrikespolitik, trots förtryckets konsekvenser för den globala tryggheten. Välfärdstjänsterna kan bli den nya tidens nya företagande. Segregationen ställer krav på en social rörlighet som hotar gamla maktcirklar. Forskningens möjligheter måste kunna tas tillvara genom öppenhet och genom ett utbildningsväsende som ger människor kraft i kunskapssamhället. Europa skall formas på frihetens och marknadsekonomins grund, inte på regleringar. Och den nya öppna världen ställer krav på förankring och närhet i det civila samhällets många strukturer, långt bortom där stat och kommun når fram till människors liv.
När den svenska välfärdsstaten uppvisar rekordartad sjukfrånvaro är det ett symptom på ett långt mer djupgående fel än att sjukvården inte fungerar eller att rehabiliteringen inte fungerar, även om detta är en del av förklaringen. Svenska arbetsplatser är inte sämre än andra länders och vi jobbar inte mer utan mindre än andra. Vi har däremot mycket mindre makt och kontroll över vår vardag och mycket större offentlig sektor som lägger våra liv tillrätta. Det är systemet och inte människorna som det är fel på.
Vi moderater skall vara en frihetsrörelse för det nya, som vill och vågar ta även de konflikter som i media möts med motvind men som visar att vi har både kompetensen och visionen att göra Sverige till det friaste samhället på jorden. Då kommer vi också tillbaka till toppen när det gäller välfärden. Då kommer också förnyelsen av moderaterna få en naturlig agenda, driven av vår egen övertygelse istället för av andra som i förnyelsen av Sverige ser ett hot mot det gamla samhället. Det är den förnyelsen moderaterna måste sätta fokus på.