Det är allvarligt och det är populistiskt när Magdalena Andersson ställer den nuvarande högkonjunkturens offentliga överskott mot underskotten under den ekonomiska krisen. Den var av en magnitud som var betydligt allvarligare och djupare än en normal lågkonjunktur.
En långsiktigt balanserad budget bygger på överskott i högkonjunktur och underskott i lågkonjunktur. Underskotten i en lågkonjunktur har två dimensioner. Dels är de en konsekvens av att de offentliga inkomsterna minskar under en lågkonjunktur medan utgifterna ligger fast eller stiger. Utgifterna för försvar, polis eller skola förändras inte vare sig upp eller ner på grund av konjunkturens växlingar medan kostnader för arbetslöshet och socialhjälp stiger vid dåliga tider. Dels är underskotten ett medel för att stimulera ekonomin. När ekonomin i övrigt krymper sin efterfrågan så bidrar underskotten till att hålla den uppe genom ökade utgifter, som till exempel ökade kostnader för arbetslöshet, vilket är det ett exempel på det som kallas automatiska stabilisatorer.
Alltså, i goda tider överskott och i dåliga underskott. Inte bara för att det blir så utan för att det ska vara så. Under alliansens år vid makten hölls underskotten inom sina ramar till skillnad från de flesta andra länder och skuldbördan kunde faktiskt till och med minska. Det får anses vara ett bra exempel på ekonomisk politik. Därför anses den svenska ekonomin också vara en av de starkare i Europa. Detta var ett budskap över hela Europa utom från propagandaavdelningen på Sveavägen som gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna och utmålade svensk ekonomi som att vara i förfall.
När nu Magdalena Andersson förkastar underskotten som höll sig inom våra beslutade ramar som ett politikmisslyckande och nuvarande överskott som en konsekvens av sin egen politik underminerar hon förtroendet och förståelsen för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det innebär också att hon bortser från att det är nu, i högkonjunkturen man ska hålla igen med utgifter för att rusta för framtiden. Om vi inte hade överskott nu hade det varit ett fel på den ekonomi som alliansen lämnade över från den ekonomiska krisens svåra år.
Det är långsiktigt farligt att hon och regeringen nu använder överskotten till att göra av med pengar i en mycket stor hastighet. Lika allvarligt är det att hon inte möter några kritiska frågor bland media för detta.
Det är samtidigt obegripligt att regeringen inte försöker sig på några strukturella reformer som gör att pengar används bättre inom den offentliga sektorn, utan bara ökar på, det är illa att man vare sig reformerar arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitiken eller bostadsmarknaden. Bara mer pengar. Försvaret som har ett betydande underskott i förhållande till ett otillräckligt försvarsbeslut prioriteras ner i förhållande till andra utgiftsområden som får mycket stora ökningar, liksom utanförskapsfrågorna. Inget av det långsiktigt viktiga, bara det kortsiktigt lätta.
Det är som att vara kung i baren fredagen den 25 bara det att hon gör inte bara av med de pengar hon har just nu, utan binder upp sig för samma utgifter i framtiden, under vikande konjunktur, under lågkonjunktur och i värsta fall under nya kriser. Då ligger utgifterna fast medan de inkomster som vuxit fram som en följd av de senaste årens ekonomiska politik och högkonjunkturen viker av. Hon nöjer sig inte med att göra av med pengar i nuet utan hon lovar också bjuda laget runt på samma sätt alla kommande fredagar och lördagar under den kommande månaden. Man kan vara kung eller drottning för en kväll men det är svårare att vara det måndag nästa vecka om man spenderat allt man har.