Kina är världens mäktigaste diktatur utan på väg att bli den enskilt största ekonomin. Det är kombinationen av den kinesiska ekonomins växande globala betydelse och kommunistpartiets totalitära maktutövning som riskerar att ge oss en helt ny värld de kommande decennierna. Det är lätt att förstå varför.
Om det hade varit Kina, och inte USA tillsammans med Europa, som de senaste fyrtio åren varit den dominerande ekonomiska kraften i världen hade mycket sett annorlunda ut. Demokratins förutsättningar, internets frihet, digitaliseringens konsekvenser, etiska standarder, internationell rättsordning samt fri handel hade varit präglade av en diktaturs intressen.
På samma sätt som Sovjetunionen var det definierande säkerhetspolitiska hotet från andra världskriget och fram till 1990-talet är i dag Kina det. Likheterna är kommunistpartiets dominerande ställning och diktaturens totalitära prägel.
En avgörande skillnad är däremot att det är Kinas ekonomiska styrka och inte dess militära förmåga som ger regimen makt mot andra. Sovjetunionen var en militär supermakt ända tills planekonomins misslyckanden slutligen bröt sönder regimen.
Kina har under de senaste fyrtio åren istället gjort den ekonomiska framgången till en bas för en allt mer aggressiv utrikespolitik och växande militär förmåga. Kinas militära ambitioner är i första hand regionala medan den ekonomiska makten under diktaturens logik gett globala ambitioner. Denna maktutövning har kommit till uttryck världen över.
Det handlar om fängslade medborgare, hot mot kritik och tillställningar som uppmärksammar det kinesiska förtrycket, bojkott av varor och handel, fördömanden av relationer med var och en som upplevs som ett hot mot den kinesiska diktaturens krav på total makt över de territorier som man anser som sina, hot om repressalier om man inte köper rätt produkter, egna medier samt inflytandepolitik med kinesiska medborgare som aktörer i andra länder och hämndaktioner mot utländska medborgare i Kina. Över hela världen har detta blivit en verklighet, från Nya Zeeland och Australien till Sverige, Norge, Färöarna samt övriga Europa.
Kina finansierar universitet och ställer krav på undervisningen, genomför avancerat industrispionage och underrättelsearbete mot företag och forskning världen över, ansvarar för cyberattacker och hackning samtidigt som man investerar i strategisk infrastruktur och i uppköp av företag – allt för att skapa kontroll och tillgång till strategisk forskning. I sitt närområde har man avskaffat Hongkongs internationellt avtalade status, använder sin militära övermakt som ett hot mot andra för att i strid med internationell lag lägga under sig territorium i Sydkinesiska sjön samtidigt som man hotar Taiwan med utplåning.
Det finns ingen tvekan om att den kinesiska diktaturen är beredd att med alla medel den kontrollerar försöka driva igenom sin vilja gentemot andra länder, liksom den gör mot sina egna medborgare. Kinas ekonomiska och politiska makt har en global räckvidd och ligger i händerna på en diktatur. Det är en utmaning och ett hot som varje del av den fria världen måste förhålla sig till.
För det första måste vi inse att kommunistpartiets regim är totalitär. Företagande kan vara fritt men det finns inget företag, varken stort eller litet, som står fritt från diktaturens politiska vilja. Varhelst man befinner sig är det diktaturens logik som har sista ordet.
För det andra handlar hotet från Kina inte om de konventionella hot som traditionell säkerhetspolitik har utformats för att möta. Det handlar om ekonomisk dominans, kontroll av infrastruktur och politisk påverkan som inte känner geografiska avstånd eller gränser. De kan lika lite som digitalt spionage eller strategiska företagsuppköp kontrolleras genom det konventionella försvaret av våra gränser.
Därför fungerar inte den politik som under det kalla kriget kom att kallas Containment (inneslutning). Den fungerar inte i en värld som präglas av handel och öppna samhällen där vi snarare har ett slags diffusion vad gäller ekonomi, kultur och politik. En uppdelning av världsekonomin kan snarare leda till att den fria världens ekonomier försvagas och lämna viktiga delar av världen åt Kina. För att möta Kina krävs en försvarsförmåga som handlar om regler för handel och investeringar, industriellt utbyte, infrastrukturell säkerhet och transparens samt att en konsekvent kritik av förtrycket görs till en normalitet som de kinesiska ledarna får leva med.
För det tredje är Kina visserligen en av världens största ekonomier, men även med fortsatt snabb tillväxt kommer den fria världens ekonomier att för överskådlig framtid vara väsentligt större. Den transatlantiska ekonomin med USA och EU är med sina i dag nära 40 biljoner dollar i BNP långt större än Kina med 12 biljoner dollar. Den fria världen med över 50 biljoner dollar är väsentligt större. Var för sig blir alla länder utsatta för kinesisk påtryckningspolitik men tillsammans är den fria världens marknader viktigare för Kina än tvärtom.
EU bör tillsammans med USA forma ett globalt samarbete där lösningen inte är att isolera eller diskriminera Kina utan sätta tydliga gränser som klargör att Kina inte tillåts använda sin ekonomi för att hota andra länders frihet och säkerhet.
Så länge de kommunistiska ledarna inte låter företag och näringsliv utvecklas oberoende måste de finna sig i att kinesiska investeringar granskas utifrån de säkerhetspolitiska hot de kan utgöra mot fria länder. Fri handel i dess verkliga bemärkelse förutsätter fria samhällen, inte att det är fritt fram för statsdrivna investeringar som innebär säkerhetspolitiska risker för friheten.
Den fria världens länder måste vara tydliga med att kritik av förtryck är en normalitet som inte får drabba fri handel. Regeringar, myndigheter, medier och företag måste utveckla en transparens vad gäller påverkansoperationer, cyberattacker och industrispionage som kan spåras till Kina eller andra regimer. Enskilda länder får inte utsättas för bojkotter och hot utan att de kinesiska ledarna möter en fri värld som är enad.
Politiken mot Kina bör vara bestämd men öppen. Öppen när man respekterar den fria handelns regler. Bestämd när man inte gör det. Vi behöver inte välja att antingen utsättas för diktaturens hot eller ingen handel alls. Vi kan däremot välja att vara tydliga och enade.