I dag fredsdagen för 75 år sedan. Efter ett krig över hela världen som slet sönder Europa, la länder i ruiner och lämnade miljoner tragedier av förlorade liv bakom sig blev det äntligen fred. Förintelsens vidrigheter och påminnelser om hur djupt den mänskliga ondskan kan falla.
Några år efter världskrigets slut hade det svenska försvaret nått den storlek det borde ha haft innan dess utbrott. Men när kriget bröt ut stod det svagt och nedrustat på grund av beslut som på 1920-talet hade byggt på tron på den eviga freden. Det var ingen som ville tro att den ofattbara ondskan skulle kunna drabba världen eller Sverige. Därför gav man ett utrymme åt ondskans krafter. Hitlers Nazityskland kunde växa fram genom demokratiernas svaghet. Stalins Sovjetunionen kunde besluta att med Hitler dela Europa i den Molotov-Ribbentroppakt som blev utgångspunkten för andra världskriget.
Naiviteten inför Stalins Sovjetunionen ledde till att halva Europa föll i ett nytt mörker precis efter att Hitler besegrats. I Sverige var Vänsterpartiet Stalins lakejer efter kriget liksom de före kriget varit försvarsadvokater av Hitlers och Stalins pakt att dela Europa. De fortsatte skicka hyllningstelegram till diktaturens krafter ända fram till 1989 varefter de utsåg andra hjältar i världen, längre bort från realsocialismens uppenbara misslyckanden och grymheter i vår världsdel. Kuba, Nicaragua och Venezuela blev de nya hjältarna.
Nu ser vi på nytt en värld där historien skrivs om. Putinregimen börjar åter legitimera Stalin. Det blir brottsligt att flytta på monument över den sovjetiska krigsmaktens ledare, även när det sker utanför Ryssland. Putin och hans lakejer lägger skulden för krigsutbrottet på Polen, skyller Finland för krigsbrott och förklarar att de baltiska staterna var naturliga delar av Ryssland. Man skriver om historien för att påverka framtiden.
Den militära upprustning som pågått sedan 2000-talets början i Ryssland har förenats med en enveten nedrustning i Sverige, liksom i många andra demokratier men med Sverige främst. Invasioner av Georgien och Ukraina bär liksom stora ryska truppförband i Armenien, Moldavien och i Syrien samt anspråk på Vitryssland vittnesbörd om hur Putin anser att Europas karta egentligen borde se utl.
Mitt i pandemin ser vi i dag hur sårbara vi är på grund av att vi la ner beredskapslager och civilförsvar under 1990-talets slut, i tron på att inga hot längre fanns. Den bristande beredskap vi har att försvara vårt land mot militära påtryckningar, hot och operationer är än allvarligare. Den handlar om vår frihet. I en tid då både Kina och Ryssland aktivt undergräver demokratiers självständighet och rättsstaters suveränitet är det allvarligt. Regeringens plan för i en allt mer hotfull värld utveckla försvaret är att låta försvagningarna bestå men att om fem år komma upp i anslag som motsvarar försvarsanslagen 2005 som redan då var för låga.
Fredsdagen den 8 maj borde vi komma ihåg att den firades med sådan intensitet och glädje för att den bistra verkligheten gjorde att alla visste att freden inte var självklar. Det var den inte före andra världskriget, det var den heller inte på fredsdagen och det är den heller inte i dag 75 år senare.
Freden och friheten får inte spelas bort genom politiska drömmar utan värnas genom det ansvar verkligheten kräver. Det är vårt enda sätt att i dag hedra dem som förlorade livet, friheten och sin framtid under andra världskriget och under de diktaturer som därefter tog vid i halva Europa. Det är enkelt att se sig runt om i världen för att förstå att på den punkten måste vi i dag vara lika medvetna som vi var 1945 och mer ansvarsfulla än vi hade varit fram till 1939. Den åttonde maj 2020 är en bra dag för att påminna sig det.