Idag tar Lettland över ordförandeskapet i EU´s ministerråd. Litauen har från och med i dag tagit steget in i eruon, därmed samtliga tre baltiska stater en del av eurozonen. En före detta polsk premiärminister är ordförande för Europeiska Rådet. Det är ett nytt och mycket annorlunda Europa än de flesta fortfarande i dag ser framför sig. Det innebär att ekonomisk integration, marknadsekonomi, öppna gränser och rättsstat nu står stabilt i delar av Europa som en gång var Sovjetunionen eller i praktiken styrt av Kreml.
Det är denna demokratins och rättsstatens stabilitet som provocerar Kreml och Vladimir Putin och den regim han styr. Det är frånvaron av Rysslands möjligheter att styra över sina grannländers länders öden och framtid som som provocerar en regim som ser hot, våld, trakasserier och krigföring på olika nivåer som ett normalt sätt att uppnå sina mål i grannskapet.
Det är detta bättre Europa, för ett Europa som är fritt och öppet är ett bättre Europa, som Vänsterpartister och Sverigedemokrater fortfarande bekämpar.
Sverigedemokraternas stöd för den politik som är Kremls inriktning är skamlig och står i strid med vad som är grundläggande svenska säkerhetsintressen. Det står i strid med demokratins och frihetens grundläggande förutsättningar. Varje gång vi har röstat i Europaparlamentet om Ukraina, om Moldavien och Georgien har Sverigedemokrater och andra extrema röstat för den linje som är Putins. Det samma har den kommunistiska gruppen gjort, dock inte alltid med den svenska ledamotens Malin Björks stöd, även om jag noterat vid ett flertal tillfällen att det är viktigt för henne att visa förståelse för den ryska politiken.
Putinregimens förmåga att hota och korrumpera är omfattande. Betydande pengabelopp går till de nationalistiska grupper och partier som vill underminera europeiskt samarbete. Mest framträdande har varit Putins beredvillighet att se till att franska Nationella Fronten får ekonomiskt stöd genom omfattande och fördelaktiga lån.
Ett Europa som är starkt och som genom samarbete tvingar Ryssland att backa från sina krav på omvärlden är självfallet ett problem för Putin. Ryssland vill se ett Europa som inte samarbetar, som inte tillåter så kallad shalegas och som inte fördjupar handels- och investeringssamarbete med USA, på samma sätt som man inte vill se Ukraina eller Georgien, och Moldavien närma sig Europa. Ryssland vill kunna styra över sina grannar och när den möjligheten undermineras genom deras självständighet och val av europeisk framtid blir det till en provokation. Inte mot Ryssland utan mot Rysslands möjligheter att hota sina grannar. Det handlar om en pågående kamp mellan demokrati och diktatoriskt tänkande.
De som vill ”förstå” Putinregimen accepterar att demokrati och rättsstat kan ses som ett hot mot Ryssland när det i själva verket bara är provocerande för ett Ryssland som ser demokrati och rättsstat som hot.
Under det kommande året blir våra viktigaste utmaningar att stärka försvarsförmåga och närvaro i Östersjön, att bidra till att hålla samman EU och fullfölja integration av våra ekonomier, inte minst kring Östersjön samt driva på för ett handels- och investeringsavtal mellan EU och USA. Allt detta kan ses av Kreml som hot mot den egna förmågan att genom hot och korruption dominera andra länder. Däri ligger en viktig del av syftet med det europeiska samarbetet. Det handlar nämligen just om frihet och demokrati och om ett starkt öppet Europa. Det vi i dag den 1 januari 2015 har uppnått hade aldrig uppnåtts med hjälp av dem som anser att Kreml måste få ha ett avgörande inflytande i andra länders utveckling. I dag har vi ett annat och bättre Europa trots dem och tack vare andra.