I Ryssland har Putin på nytt nominerats till presidentkandidat, efter att under några år ha varit premiärminister i vänten på att återkomma. Det är ett tecken på den ryska demokratins förfall att han precis som alla har förväntat sig nu återkommer utan att det synes finnas några överraskningar på vägen.
Trots en växande impopularitet finns det ingen som tvekar om att Rysslands president efter valet i mars heter Vladimir Putin. Andra partier och andra kandidater blir marginaliserade av en regim som kontrollerar media, säkerhetsstyrkor och lokala och regionala administrationer för att säkra att ingen kan utmana den sittande klickens makt. Det vore naivt att tro att Ryssland kommer förändras från ett spår av växande korruption och maktmissbruk av den som är symboliserar denna politik.
I Egypten ser vi samtidigt hur förhoppningarna om demokrati är osäkra, både på grund av militärregimens krampaktiga men brutala försök att kväsa opposition och på grund av osäkerheten om valet på måndag leder till en sekulär eller islamistisk konstitution.
Och i Ukraina fortsätter en korrumperad regim trots en förvånad och upprörd omvärld att hellre hålla den tidigare premiärministern fängslad i en politisk skådeprocess än att agera så att man öppnar sig för Europa och ett avgörande viktigt handelsavtal.
Som världens mäktigaste diktatur spelar Kina en allt större roll i den globala politiken. Och i synen på Kinas ekonomiska framgångar skyms förtrycket av människorna som om det saknar relevans, för dem som förtrycks och för hur Kina agerar i andra länder. Beundran för infrastruktur, investeringar i tåg och motorvägar liksom ekonomisk utveckling ursäktar för allt för många en diktatur som är lika repressiv som den vitryska.
Listan kan göras längre. I en lång rad länder står demokratin och balanserar mot diktatur, eller så är diktaturen så självklar att den inte ifrågasätts. I detta finns en risk för relativisering av demokratins värden, med de konsekvenser det får även för oss själva och vårt eget samhälle. Lite av detta är det som vi ser ske när demokratins förfall i Ryssland betraktas som rimligt och diktaturens Kina överskuggas av de intryck den ekonomiska utvecklingen ger.
Den fria världen och världens demokrater har mycket att göra för att göra demokratins värden får bli en utgångspunkt för länders utveckling. En viktig start i det arbetet är att klargöra att demokratin är ett överordnat värde. Alternativet öppnar dörren öppen för brutaliteten som maktinstrument.