Under diskussion kring hur det Transatlantiska samarbetet kan utvecklas och stärkas. I en värld som präglas av många aktörer med regionala och globala ambitioner behövs det Transatlantiska samarbetet som en grund för att stärka demokrati och frihet men också för att säkra en global ekonomi som präglas av öppenhet och fri handel.
En gång var det självklart att USA och Västeuropa kunde dominera den globala scenen, på grund av moralisk legitimitet och ekonomisk överlägsenhet. Nu ser vi hur en allt större del av världsekonomin finns utanför denna gemenskap och dessutom till stor del präglas av frånvaro av demokrati och rättsstat. Kina, Ryssland, de rika oljeregimerna och ett land som Iran agerar inte för att stärka demokratins ställning eller det öppna samhället.
Det är också här vi ser den dynamiska ekonomiska utvecklingen. Ska demokratin och fria samhällen kunna hävda sig som övergripande värden och som samhällen krävs ett utvecklat samarbete mellan de stora demokratierna i vår värld, som också har potential att förbli de mest innovativa ekonomierna.
I kväll återvänder jag mot den ena av dessa stora demokratier för att i morgon handgripligen hantera utvecklingen av ett parlamentariskt samarbete med några av de länder i Europa där demokratin balanserar mot gamla tiders värden, det vill säga de länder som ingår i det Östra partnerskapet, Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Azerbadjan, Armenien och Georgien. Här kan vi se tydligt att Rysslands främsta intresse inte är att stärka demokratins krafter. Det måste EU agera för.