Domen mot Chodorkovskij är ett utslag av den ryska demokratins pågående förfall. Det är en politisk dom med politiska syften mot en politisk opponent. Men det är inte bara en politisk opponent. Chodorkovskij stod i ledningen oljebolaget Yukos för en ekonomisk maktgruppering bortom Kremls kontroll, och med en ekonomisk makt Putins ledarklick ville kontrollera och äga. Nu förlängs ett redan oproportionerligt fängelsestraff för ett konstruerat brott genom ytterligare ett konstruerat brott, samtidigt som den ryska elitens maktställning genom oljan försvagar Rysslands möjligheter till en bredare utveckling.
Domen säger också något om Ryssland som granne. Det är i dag ett land som styrs av en kombination av privatekonomiska och maktpolitiska intressen. Det påverkar också landets utrikespolitik och säkerhetspolitik. Den är inte till för Ryssland utan för den ryska regimen. Och på samma sätt som man konstruerar brott att anklaga egna medborgare för konstruerar man övergrepp i grannländerna mot rysk befolkning eller ryska intressen. Så var det med Georgien och så låter det återkommande när Kreml talar om de baltiska staterna, Vitryssland eller Ukraina.
Det finns i allt detta ett säkerhetspolitiskt mönster som radikalt avviker från den prognos för de kommanden 10 åren som den svenska underrättelsetjänsten la som grund för försvarspolitiken för 5 år sedan. Ryssland har inte utvecklats i demokratisk riktning. Ryssland har inte utvecklats i europeisk riktning. Ryssland har däremot moderniserat och stärkt sin försvarsmakt för att kunna leva upp till de krav som man har för sin politik gentemot sitt grannskap.
Bloggar: Mats Johansson, Amanda Lövkvist, Carl Bildt.