Vitryssland är en brutal diktatur. Ryssland styrs av en regim som ser demokrati som ett hot mot den egna makten och rikedomen. Ukraina har brutit upp från demokrati mot maktmissbruk och korruption. Azerbadjan styrs av en familjediktatur vars makt formas av oljerikedomarna. Armenien står under har flerpartisystem men en maktutövning som sätter demokratin på undantag. I Georgien har en ryssvänlig fraktion tagit ledningen och påbörjat rättsprocesser mot tidigare ministrar.
De som för några år sedan trodde att demokratin i Europa var självklar har anledning att inse att ingetdera är självklart utan kräver ständig uppmärksamhet och ständigt ledarskap. Det är tyvärr ingen högtravande schablon att demokratin ständigt måste vinnas.
Det blir än tydligare när vi lyfter ögonen längre bort. Den arabiska våren lovade demokrati men har än så länge inte kunnat utveckla den rättstat och öppenhet som demokrati förutsätter. Kina är världens mäktigaste diktatur och blir en allt starkare global aktör vad gäller både ekonomi och militär förmåga.
I Mellersta Östern ser vi diktaturer med ett undantag, nämligen Israel, som också därför är det enda land som svenska aktivister söker sig till för att demonstrera mot. Intresset för att i landet demonstrera mot en diktatur är nämligen inte lika stort som att på plats demonstrera mot den öppna demokratin. Det är därför inte mot raketramperna eller Hamas förtryck som Ship to Gaza vänder sig emot utan Israels skyddszon för att skydda sig mot attacker.
Under lång tid passerade arabvärldens diktaturer som progressiva regimer i länder som naturligen ansågs vara uteslutna från den för oss självklara demokratin.
Demokratin är inte självklar någonstans. Samtidigt är det alltför många som inte ser diktaturen när den träder fram inför våra ögon inte längre bort än på andra sidan Östersjön. Och vi accepterar frånvaron av demokratin i arabvärlden som en naturlig del av kultur och historia. Kinas ekonomiska styrka överglänser diktaturens skepnad, trots att det är just dess styrka som borde skrämma oss.
För Europa är detta en utmaning. Vi behöver driva utvidgningspolitiken så att vi välkomnar alla europeiska länder som väljer demokratins spår. Vi behöver genomföra en grannskapspolitik som öppnar för handel och investeringar, för energipolitiskt samarbete och för studenters möjligheter.
Vi måste se till att få ordning på Europas ekonomi så att vi åter kan bli ett föredöme som stärker demokratins ideal. Vi måste se till att samarbeta med demokratins krafter runt om i världen. Vi behöver försäkra oss om möjligheten att förena politisk styrka med militär förmåga när den ställs på prov.
Vi behöver tänka i termer av en allians av demokratins folk i världen. För att stärka demokratins ideal och för att ge dess samhällen en styrka att vara ledande. Demokratin i Europa och i världen är inte vunnen utan måste vinnas genom kraft, styrka och ledarskap.