Den 30 november 1939 bröt Finska vinterkriget ut.
En av många tragiska konsekvenser av Molotov-Ribbentrop-pakten, uppgörelsen mellan Adolf Hitler och Josef Stalin om att dela upp Europa mellan respektive diktaturer.
Bara två månader tidigare hade Hitler startat andra världskriget genom att invadera Polen. Samtidigt krävde Stalin militär tillgång till de baltiska staterna – för att ockupera dem och för att förbereda anfallet mot Finland.
Finland kom att bli det stora hjältemodiga undantaget. Trots en övermäktig motståndare – Sovjetunionen satte i slutskedet av kriget in en miljon soldater, nästan 7 000 stridsvagnar och 4 000 stridsflygplan mot Finlands 250 000 soldater, 30 stridsvagnar och 130 flygplan – lyckades man försvara sin frihet och självständighet.
Estland, Lettland och Litauen tillföll, liksom länderna i Centraleuropa Josef Stalin, enligt den delningsplan han kommit överens om med Hitler. Förtrycket och förnedringen av dessa stater bestod under 50 år – fram till 1989. Men Finland förblev fritt, trots att man fick ändra gränser och avstå territorium. Friheten och demokratin avstod man däremot aldrig.
Det var med svenskt stöd som Finland kunde göra detta. Närmare 20 av flygplanen var svenska. De svenska vapenförråden öppnades till stöd för den finska armén. Över 100 000 gevär, 40 miljoner patroner och mer än 200 kanoner och luftvärnspjäser kom Finland till del ur de svenska förråden.
Det svenska försvaret fick genom detta en än mer urholkad försvarsförmåga. Men det måste sägas att det var det värt. Det bidrog till att vårt östra grannland förblev fritt.
Det finns någonting att säga om detta för vår tid. De baltiska staterna var alla neutrala och ingick inte i någon allians. De var allianslösa, invaderades skoningslöst med 50 års totalitärt förtryck som följd. Ockupationen av dem användes för att angripa Finland. Finland var allianslöst, liksom de baltiska staterna, men utsattes likväl för Sovjetunionens anfall.
På motsvarande sätt är det värt att påminna om att Norge och Danmark skoningslöst utsattes för tyska invasioner och ockupationer – med förtryck och förnedring som följd. Danska och norska judar som inte lyckades fly hamnade under Hitlers förintelseplaner. Även de var allianslösa. Det var bara tack vare de allierades seger över Nazityskland som de återfick sin frihet.
De som i dag försöker hävda att Sveriges unika tur, att stå utanför andra världskriget, berodde på att vi var allianslösa ignorerar totalt denna historiska verklighet.
Danmark och Norge återfick sin frihet genom allierade. Finland kunde försvara sig med hjälp av Sverige. Många svenskar gjorde Finlands sak till vår. Det var inte allianslösheten som gav fred eller frihet, utan allierade som bidrog till att demokratin vann över diktaturen. De baltiska staterna hade inga allierade och blev bara föremål för Stalins och Hitlers delning av Europa.
I dag har vi en värld där alliansfrihet än mer uppenbart är allianslöshet. För de baltiska staterna hade allianslöshet varit en inbjudan till rysk inmarsch. Utan EU hade de varit ryska lydriken.
Finland och Sverige utvecklar allt mer samarbeten, men är i praktiken beroende av att Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Norge är medlemmar i Nato. Vi är de länder som nu riskerar att bidra till instabilitet, och till ett utrymme för rysk aggression att söka ändra den europeiska fredsordningen. Som Ryssland gjort mot de allianslösa länderna Ukraina och Georgien.
Den 30 november är en påminnelse om vikten av att demokrati och frihet försvaras gemensamt.
Annars ger man förtryckets och aggressionens krafter ett övertag som de inte ska ha.