I dag en dag som började i Kungsängen och Sigtuna och som slutade på Sergels torg hos Expressens valstuga.
Där påpekade jag att det finns två partier som vill att Sverige ska lämna EU och det är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det är ingen tillfällighet. Bägge sätter motsättningar mellan kollektiv före individers gränslösa möjligheter och bägge har en förvrängd uppfattning om vad demokrati är.
Vänsterpartiet anser att EU inte uppfyller minimikrav på den demokrati, vilket de en gång ansåg om de kommunistiska diktaturerna i öst, samt att det är EU, USA och det internationella kapitalets maktanspråk som är hotet mot mänskliga fri- och rättigheter. För Vänsterpartiet är klasskampen avgörande samhällssyn och för synen på den enskilde. Den enskilde är underordnad klassmotsättningen.
Sverigedemokraterna delar in människor i ”vi” och ”dom” och låter denna kategorisering vara avgörande både för synen på den enskilde och på motsättningar mellan människor. Gruppen är viktigare för synen på människor än den enskilde individen.
För bägge upphör respekten för den enskilde vid gruppen han anses tillhöra. Det är därför Vänsterpartiet har sin historia och sin oförmåga att i dag se skillnaden mellan demokrati och diktatur. Ohly kan ju faktiskt inte se skillnad på Iran och Israel. För Sverigedemokraterna är demokratin inte viktigare än motsättningen mellan folk. De hyllar värden som i alla tider stått i konflikt med demokrati.
Det är inte underligt att bägge hellre ser gränser än individens rätt. De föredrar båda andra värden framför individens frihet. Det tar sig olika uttryck i politiken men bygger i grunden på att den enskilde reduceras till förmån för kollektivet. Därför vill Lars Ohly tvinga föräldrar att dela på föräldraledigheten oavsett vad de själva vill. Därför vill han att staten ska äga företagen och styra produktionen. Därför vill Sverigedemokraterna att vissa människor inte ska ses som de individer de är. De vill båda ha sitt Sverige för sig själva. Att bestämma över andra och att stänga ute andra.
Det ena partiet har socialdemokraterna efter decennier av rågång beslutat sig för att försöka föra till regeringsställning. När det gäller det andra har de samma hållning som andra partier. Men de har tveklöst sänkt tröskeln när det gäller partier som har svårt med demokratin och respekten för mänskliga fri- och rättigheter.