Hur kan det komma sig att en stor del av svensk elproduktion kunde avvecklas utan någon kritisk granskning av konsekvenserna, i en tid då mer behöver elektrifieras, fossila bränslen fasas ut och vårt beroende till andra borde minskas?
De stora tidningarnas klimatreportrar som brukar analysera och bekymra sig över minsta sänkning av skatterna på diesel såg inget klimatproblem i att vi storskaligt ökade beroendet till fossila bränslen. De som emfatiskt brukar hävda att klimatomställningen måste få kosta – vilket de har de rätt i men inte innebär att man ska förstöra kapital – ansåg plötsligt att Vattenfalls vinster – som var en konsekvens av hur kärnkraft och vindkraft beskattades och subventionerades – var det allra mest avgörande, inte samhällsekonomi eller normal företagsekonomisk insikt om elbehov och att att kapitalförstöring är ansvarslöst.
Hur kan det komma sig att de medier som kritiskt granskar en regerings handlande inte brydde sig om kapitalförstöringen, bortfallet av kapacitet och av elproduktion i en tid då det är avgörande att vi kan minska koldioxidutsläppen utan att samtidigt underminera vår ekonomi?
Lite överseende brukade man och fortsätter även nu polemiskt hävda att de som är för kärnkraften tror att det är den som är lösningen på allt, vilket väldigt få om ens någon hävdar men likväl inte är ett argument mot vare sig att använda den som fanns eller att bygga ny.
De allra flesta som är för kärnkraft är för den för att de anser att vi behöver alla de olika tillskott till elproduktion som finns därför att vi inte bara behöver mer elproduktion utan också mer kapacitet vid varje givet tillfälle när el behövs. Vi behöver veta att det alltid finns en god tillgång på el. Att mot den bakgrunden kärnkraften kunde avvecklas utan att någon idag ställs till ansvar är anmärkningsvärt.
Det hjälper inte att man då trumpet säger att nu måste vi blicka framåt därför att när vi blickar framåt måste vi göra det med ett ansvarstagande för konsekvensen av de beslut som idag fattas. Då duger det inte med undanflykter om att det inte fanns någon som ansvarade för avvecklingen, för det fanns det, nämligen de som styrde landet, som drev avvecklingsfrågan, som ansvarade för beslut som påverkade förutsättningarna och som röstade för avvecklingen i riksdagen.
De måste nu ta ställning till om man vill ta ansvar i framtiden. Då hjälper det inte att som motargument till kärnkraft, som man avvecklade, säga att det tar så lång tid att bygga och att det ändå inte är lösningen på alla problem.
Det hade varit en lösning på de extrema problem vi i dag har om kärnkraften inte hade avvecklats, det är en del av lösningen på framtidens växande elbehov och det är en viktig förutsättning för planerbar energi som kan balansera vindkraft och solkraft samt alla andra former av elproduktion. Vi behöver dem alla och de som skadat landet genom att avveckla fungerande kärnkraft måste nu klargöra att man förstår sitt ansvar, både för det som varit och det som hör framtiden till.
Att klarlägga detta ansvar borde vara en viktig uppgift för var och en som vill ha en ansvarsfull klimatpolitik och en lika ansvarsfull energipolitik. Oavsett om man är det som kallas klimatjournalist, ledarskribent eller vald politiker. De svåra problem som Sverige i dag befinner sig i har sina orsaker i felaktiga beslut som inte såg till konsekvenserna. De bör vi undvika i framtiden.