Storbritannien är nu i en process av politiskt kaos som liknar ett sönderfall där landet inte kan regeras. Konsekvenserna av att lämna EU är för Storbritannien så pass stora att de som drev kampanjen och lovade nya pengar till sjukvård och det mesta annat inte vill ta ansvaret för det som följer av utträdet. När nu både David Davis och Boris Johnson lämnar regeringen är det för att de vägrar acceptera att konsekvenserna av att lämna är så pass stora att Storbritannien måste få ett mjukt avtal. Konsekvenserna för ekonomi, säkerhet och gemensamt inflytande blir långt större än hetsen mot byråkrati som alltid är lättare ju längre bort någonting är. De vägrar erkänna konsekvenserna av deras kampanj.
Boris Johnson lovade under Brexitkampanjen saker som han dagen efter folkomröstningen erkände inte kunde hållas. David Davies har under förhandlingarna, som han lett, lovat att Storbritannien skulle kunna behålla fördelarna med medlemskapet utan att bli av med det han menade var nackdelarna. Ju närmare Storbritannien kommer ett resultat av förhandlingarnas slut och ett nödvändigt avtal ju mer avslöjande blir verkligheten. Och de väljer att förneka den.
Därför säger de sig vilja ha ett hårt avtal, för de menar att politiska och ekonomiska konsekvenser som nu blir uppenbara är lika fel som de löften de själva ställde. De kräver cirkelns kvadratur. Men verkligheten är hårdare än kampanjlöften. Och Johnsson och Davies vill inte ta ansvaret för konsekvenserna av sin kampanj. Därför överlåter de till andra att göra det. Det är ynkligt och skadligt för ett land som är ett av Europas viktigaste, under lång tid ledande när det gäller förnuft, ansvar och frihet. Nu slarvas detta bort i populisters talarstolar.