Kuba är en av de få kvarvarande socialistiska diktaturstaterna i vår tid. Medborgarna hålls fängslade i sitt eget land och får inte resa ut fritt. Näringslivet är statskontrollerat och möjligheterna att försörja sig om man inte är en lydig medborgare är små. Förutom på prosititution. För att försvara den socialistiska staten har Kuba två års värnplikt för män från 16 år, vilket enligt internationella konventioner räknas som barnsoldater. Mat, ja t o m fisk, är på denna ö en bristvara som ransoneras.
USA är världens största demokrati och världens mest välmående nation. Visst har den brister men det är ett land dit miljontals människor varje år söker sig för att bygga en framtid. Också de kubaner som kan ta sig ut ur det socialistiska fängelset.
Kuba styrs sedan drygt 40 år av en diktator av den gamla stammen med Kalashnikovromantik och kommenderade folkmassor med röda fanor som skickas ut för hylla diktatorn.
USA har en demokratiskt vald president med fri press och en fri ekonomi.
Det är enkelt att konstatera vad som är rätt och fel, bra och dåligt, vilket land som är en förebild och vilket som är ett mänskligrättighetsproblem.
Det är därför nästan en chockartad upplevelse att två av våra riksdagspartiers ledare inte kan göra skillnad på demokrati och diktatur. I SvT:s utfrågningar har samtliga partiledare fått ta ställning till dessa båda länders ledare, Castro elelr Bush har de fått välja mellan.
Jag skall genast erkänna att chocken var något mindre över att Gudrun Schyman föredrar diktatorn än att miljöpartiets språkrör inte alls kunde ta ställning. Gudrun Schymans parti har arbetat hårt för att tvätta bort kommunist- och diktaturkramarstämpeln och många har nog trott att de stora omvälvningarna med Sovjetunionens sammanbratt och murens fall för nu mer än tio år sedan kunde ha fått våra gamla kommunister att lägga sig till med ett mer demokratiskt sinnelag. Schymans klara ställningstagande för Castro och mot Bush bör ha klargjort för alla dessa blåögda naivister. De kommunistiska ränderna är inte urtvättade.
Mer förvånande är att inte heller det andra av socialdemokraternas stödparti känner igen demokrati när de ser den. Det fanns i början av miljöpartiets karriär rätt många som ansåg att det fanns betydande borgerliga inslag partiets filosofi. Framför allt ansågs de attrahera borgerliga människor med engagemang för naturen. För alla dessa och oss andra står det nu klart att demokrati och frihet inte är självklara begrepp för mp.
Kampen för demokrati och frihet får aldrig avstanna, utan måste ständigt drivas. Jag hade nog trott att den kampen varit vunnen i Sveriges riksdag men så var det alltså inte. Vi måste hålla den levande där också.
Det ser ut att bli ett jämnt val söndag om en vecka. En borgerlig majoritetsregering är möjlig. Alternativet ser ut att bli ett försvagat socialdemokratiskt parti som klamrar sig kvar i en minoritetsregering stödd på dessa två demokratiskt opålitliga partier eller, än mer sannolikt, i en koalitionsregering tillsammans med dem. Hursomhelst så är allternativet till en borgerlig regering en socialdemokratisk med två löss i fanan. Det borde vara ett lika enkelt val för svenska folket som mellan Bush och Castro!
Gunnar Hökmark (m)