Gemensam fyrpartireservation om riktlinjerna för den ekonomiska politiken
En ny ekonomisk politik
Våra utgångspunkter
Med en ny ekonomisk politik har Sverige alla förutsättningar att stå starkt i en öppen och globaliserad ekonomi. Invånarna i alla delar av vårt land skall känna trygghet, ha möjlighet till en god livskvalitet samt en mångfald av möjligheter att bidra till sin egen och till samhällets utveckling genom ett stort mått av frihet och goda möjligheter till arbete.
I vårt land skall var och en känna att hon eller han behövs och kan utveckla sin förmåga, utvecklas som människa och kan förena arbete och familj. Den enskildes kunskaper och kompetens utvecklas på en arbetsmarknad som uppmuntrar mångfald, rörlighet och utbildning. En satsning på skolan och den högre utbildningen är en investering i Sveriges framtida välfärd och den bästa fördelningspolitiken som det offentliga kan bidra med.
Stabiliteten i de offentliga finanserna och i den svenska samhällsekonomin skall stärkas genom en lägre utgiftskvot och en politik som pressar ner det svenska skattetrycket i nivå med jämförbara OECD-länder. Genom en politik som leder till högre tillväxt och som minskar konjunkturkänsligheten växer Sveriges förutsättningar att åter bli ett ledande välfärdsland. Genom en långsiktigt uthållig tillväxt stärks våra möjligheter att möta de utmaningar som den demografiska utvecklingen och fortgående strukturomvandlingar innebär.
Det är genom enskilda människors företagsamhet och arbetsvilja som grunden läggs för arbete och välstånd. Sverige blir ett mer dynamiskt och kraftfullt samhälle om både kvinnors och mäns arbetsvilja, kompetens och företagsamhet tas tillvara. Förutsättningarna för företagande skall vara lika goda inom de delar av arbetsmarknaden som domineras av kvinnor som de som i dag domineras av män.
Kunskapssamhället ställer nya krav på den ekonomiska politiken. Företagande och nytänkande inom centrala kunskapsbranscher skall välkomnas, inte motarbetas. Sjukvård och utbildning skall liksom omsorg utgå från enskilda människors behov och utformas inom ramen för mångfald och konkurrens. På det viset kan Sverige bli ledande i att utveckla några av kunskapssamhällets viktigaste verksamheter som sjukvård, medicinsk utveckling och utbildning samtidigt som vi kan få en allt bättre sjukvård och skola.
Sverige har idag en god ekonomisk tillväxt. Det gör att vi har stora möjligheter att nu genomföra de reformer som kan rusta Sverige långsiktigt. Dagens ekonomiska utveckling är inte självklar. Vi drar i dag nytta av en internationell högkonjunktur och av den reform- och låginflationspolitik som grundlades i början av 1990-talet. Vi skördar frukterna av 1990-talets avregleringar, av skattereformen, av valfrihetsreformerna och av den finansiella stabilitet som uppnåtts genom saneringspolitiken, en oberoende riksbank och EU-medlemskapet.
Det är centralt för möjligheterna att säkra en fortsatt god välståndsutveckling att dagens starka ekonomiska utveckling inte skymmer sikten för behovet av en fortsatt framåtsyftande reformpolitik. Det stillastående som präglar vänsterkoalitionens politik hotar Sveriges välfärd samtidigt som motviljan mot reformer förhindrar att en ny tids möjligheter tas tillvara.
Uppgången för den svenska ekonomin innebär ett utmärkt tillfälle att ta itu med Sveriges strukturproblem, bristerna i välfärden och den tunga och orättvisa skattebördan. Detta innebär att den privata andelen av ekonomin måste växa, vilket ökar människors frihet och deras möjlighet att ta ett ökat eget ansvar för sina liv. Den offentliga utgiftskvoten måste minska och skattebaserna stärkas genom en offensiv politik.
Att utnyttja den handlingsfrihet som den ekonomiska uppgången skapar är också nödvändigt för att förebygga att Sverige hamnar i en ny underskottsspiral i nästa konjunkturnedgång. Konjunkturkänsligheten i de offentliga finanserna är ett hot både mot enskilda människors trygghet och mot den långsiktiga välståndsutvecklingen.
Trots den goda konjunkturen är arbetslösheten fortfarande ett faktum för hundratusentals människor. Inte minst utanför storstadsområdena är arbetslösheten hög. För att komma tillbaka till den sysselsättningsnivå som gällde i slutet av 1980-talet krävs att drygt 400 000 nya arbetstillfällen skapas. Det är av en avgörande betydelse för att bryta den tudelning av det svenska samhället som vi i dag ser i form av skillnaderna mellan storstadsområden och landsbygdens Sverige, liksom i den segregation som skapar till synes oöverstigliga klyftor mellan människor.
En tydlig skillnad mellan Sverige för tio år sedan och idag är att globaliseringen nu slagit igenom med full kraft. Även om geografins betydelse minskar i det framväxande kunskapssamhället medför Sveriges perifera läge att vi behöver anstränga oss lite extra om vi vill vara med i centrum. Vi bör därför sikta på att vara bättre än jämförbara länder i OECD för att bibehålla och helst öka vår attraktionskraft.
Om den utflyttning som idag sker från glesbygd till storstad inom landet, och från hela Sverige till utlandet, skall kunna brytas krävs ett bättre näringsklimat i hela landet. Om många fler människor över hela landet skall kunna få arbete krävs en politik som gör det lättare att anställa och driva företag, ger tillgång till riskkapital samt bidrar med en god infrastruktur i vid mening. För god hälsa och livskvalitet krävs också en miljö i balans.
I dagens kunskapssamhälle är välståndet, i väsentligt högre grad än i industrisamhället, beroende av enskilda människors insatser. Insikten om att vars och ens kunskap, kreativitet och arbetsförmåga avgör Sveriges konkurrenskraft och långsiktiga välståndsutveckling måste ligga till grund för den förda politiken. Klimatet för enskilda människor är idag minst lika avgörande som företagsklimatet för Sveriges förmåga att attrahera investerare.
Även välfärdspolitiken är i stort behov av reformer. Bristen på valfrihet inom skolan, sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen leder till köer, lägre kvalitet och till att många människor känner att de inte får valuta för sina skattepengar. Utrymme måste
därför skapas inom de kollektivt finansierade välfärdssystemen för andra alternativ än de offentliga i betydligt större omfattning än vad som är fallet idag. Återinförd etableringsfrihet i barnomsorgen, fortsatt frihet för alternativa former av vård och allas rätt att välja skola är tre väsentliga steg i denna riktning och innebär väsentliga förbättringar av kvinnornas arbetsmarknad.
En förutsättning för valfrihet är också att familjernas ekonomiska utrymme ökar. Vi vill ge föräldrarna möjlighet att själva välja hur deras barn skall få växa upp, inklusive de ekonomiska möjligheterna att tillbringa mer tid med barnen. Vårt gemensamma förslag om barnomsorgskonto, etableringsfrihet och avdragsrätt för barntillsynskostnader samt reducerad skatt på hushållstjänster underlättar ytterligare för både kvinnor och män att förena familjeliv och yrkesliv.
Ingen annanstans i världen beskattas människor med låga inkomster så högt som i vårt land. Det gör det praktiskt taget omöjligt att bygga upp någon buffert. Även en kortvarig påfrestning på familjeekonomin riskerar därmed att leda till socialbidragsberoende, ett beroende som bl.a. de höga marginaleffekterna i systemet gör det svårt att bryta sig ur. Det är enligt vår åsikt särskilt angeläget att den orimligt tunga skatte- och marginaleffektsbördan reduceras för dem med låga inkomster. Det finns knappast någon del av välfärden som är viktigare än den enskilde medborgarens möjlighet att kunna förändra sin situation och kunna försörja sig själv.
Det är för oss uppenbart att regeringen och dess samarbetspartier för en politik som mer syftar till att försvara en gammal samhällsmodell än till att lägga grunden för ett Sverige med förmåga att anpassa sig till samtidens och framtidens krav. Priset för denna passivitet betalas kortsiktigt av alla de som ofrivilligt ställs utanför arbetsmarknaden på grund av stela regleringar, de som tvingas stå kvar i vårdköerna och de som trots hårt arbete tvingas söka socialbidrag.
Grunden för en ny reformpo