Europas tillväxtproblem handlar om strukturer som motverkar investeringar, konkurrens, konkurrenskraft och flexibla arbetsmarknader. Därför har vi arbetslöshet och växande social fattigdom, skriver Gunnar Hökmark (M).
Billiga pengar i form av extremt låga eller negativa räntor eller stimulanser genom offentliga underskott ersätter inte behovet av strukturella reformer. Tvärtom förstärker de våra strukturella problem genom att fungera som alibi för att vänta med de förändringar som kan ge de europeiska ekonomierna växtkraft.
Om det vore så att det gamla och förenklade synsättet med underskott som ekonomiska stimulanser fungerade skulle Europas starkaste ekonomier vara där krisen i dag är som störst. Omvänt skulle de som bevarat balans i de offentliga finanserna vara krisekonomierna. Så är det inte. Inflations- och underskottspolitik ger inte tillväxt när det är gamla strukturproblem som hindrar.
Det är i detta perspektiv som man bör se den svenska Riksbankens förtvivlade jakt efter ett inflationsmål som i en modern global ekonomi allt mer saknar relevans. När den ekonomiska politiken formades inom ramen för nationella konjunkturcykler var penningpolitiken ett sätt att gasa och bromsa in i och ut ur ekonomins cykler. Så är det inte längre.
Även om låg efterfrågan leder till låg inflation är det inte säkert att låg inflation innebär låg tillväxt. Sedan 1995 har Sverige i snitt haft 1 procents inflation och en anmärkningsvärt god reallönetillväxt på närmare 2,5 procent. En högre inflation hade knappast lett till en bättre reallönetillväxt och än större efterfrågan.
När Riksbanken under våren och försommaren fortsatt med sin negativa räntepolitik agerar man utifrån en gammal tankemodell, då lite inflation ansågs räcka för att få fart på investeringar, öka efterfrågan och få tillbaka jobben i fabrikerna. Så enkelt är det inte i dag.
• För det första är det inte ett uttryck för dålig tillväxt när nya ekonomier bidrar till den globala konkurrensen med sitt utbud av arbete och kunnande. Det driver ner priser, driver fram nya tjänster och produkter samt driver på teknisk utveckling.
• För det andra är det svårt att se att en tillväxt, som till sin natur blivit allt mindre linjär vad gäller insatsen av arbete och råvaror, skulle innebära mindre efterfrågan när priser blir lägre genom teknologins framsteg. En tv-apparat eller ett kylskåp, eller en mobiltelefon, är i dag långt billigare på alla sätt vi kan mäta men ingen kan hävda att efterfrågan har vikit vad gäller dessa produkter.
• För det tredje förändrar internetekonomin distribution, produktivitet och ger genom delning och ökad effektivitet lägre priser. En vara som når en konsument snabbare och till lägre pris innebär inte vikande efterfrågan utan växande konkurrenskraft och större utbud.
• För det fjärde är det svårt att hävda att sjunkande råvarupriser på en allt mer fungerande global marknad skadar vår ekonomi. Högre oljepriser hade lett till att inflationsmålet varit lättare att uppnå men inte stärkt vår ekonomi.
Riksbanken hade, för att ta två exempel, inte jagat den långa svansen av låg inflation om vi bara hade haft ett inflationsmål på 1 procent eller räknat in ökade fastighetsvärden i prisutvecklingen. Däremot hade vi haft större fokus på de strukturella reformer, den budgetkonsolidering, skattepolitik och de förändringar som ger tillväxt. Allt billigare pengar leder däremot till felinvesteringar och till växande tillgångsvärden som en gång bubblar upp till kriser.
När Riksbanken ökar den negativa räntan stimulerar man i stället för tillväxt en ökning av tillgångsvärden på bekostnad av reala investeringar i företag. Man ökar riskerna för bubblor och framtida finanskriser och motverkar en utveckling av den faktiska tillväxt- och konkurrenskraften. När det är bättre att investera i en bostadsrätt än i ett litet garageföretag skapas de framtida kriser vi vill undvika.
Inför nästa räntebeslut i början av september hoppas jag Riksbankens direktion utnyttjar den kalla sommaren till att reflektera över hur det går när man försöker choka en motor som inte vill starta. Ju mer man chokar, desto svårare blir det. Och motorn blir inte starkare för det.
I stället för att försöka stimulera gamla strukturer behöver vi i hela Europa en ny agenda för tillväxt med strukturreformer som ger konkurrenskraft och tillväxt genom investeringar och företagande.
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker