Det systemfel som svensk säkerhetspolitik lidit av måste undanröjas. Vi behöver öka försvarsanslagen. För att göra vårt eget försvar starkare och våra grannländer säkrare bör vi också gå med i Nato.
Nu sägs att Sverige långsiktigt måste öka sina försvarsansträngningar med sikte en hotbild som kan växa fram om 10 år och att inga hot nu är av aktuellt slag, inte minst, säger man, eftersom den ryska förmågan fortfarande är liten jämfört med det kalla krigets.
Det är en bedräglig logik. Det har länge sagts av många att vi inte behöver ett invasionsförsvar av den gamla modellen eftersom Sovjetunionen inte längre finns. Det är sant men vi behöver ett förvar som kan möta de hot som kan utvecklas mot oss i dag och inte bara i framtiden. Eftersom det inte finns någon som har ett invasionsförsvar av den gamla modellen behöver ingen heller en militär kapacitet vad gäller invasionsförmåga av den gamla modellen. Det räcker att göra det som innebär att man är starkare än den man vill hota.
Den under lång tid pågående upprustningen av rysk försvarsförmåga har passerat förbi den svenska debatten samtidigt som upprustningen eskalerar. Hoten och provokationerna mot andra i luften samt över och under vattnen ökar. Anspråken mot omvärlden ökar när det gäller Nordpolen, Östersjön och det som en gång var Sovjetunionen. Propagandan mot demokratin och det öppna samhället som en västlig konspiration ökar liksom föraktet för det öppna samhället. Romantiseringen av det gamla Ryssland ökar. Samtidigt ökar de ekonomiska problemen och upplevelsen av det hot det innebär när omvärlden sätter gränser. Dagens Ryssland har inte utvecklats från det Ryssland vi trodde oss se för tio år sedan utan från ett Ryssland vi inte såg. Morgondagens Ryssland kommer vara hotfullare mot sin omvärld än dagens.
Vi måste inse att det är omvärldens fria vilja som är hotet mot Kreml. Något annat hot finns inte mot Ryssland. Det innebär att demokrati och öppenhet kommer att uppfattas som ett hot som Rysslands regim anser sig ha rätt att möta.
Vi måste inse att vi tillhör demokratierna i denna motsättning och att vi har ett ansvar för att göra dem så starka mot hot som möjligt. Det är därför vi bör gå med i Nato. Inte för något annat än för att göra vårt eget försvar starkare och våra grannländer säkrare.
Vi bör gå tillbaka till det som var meningen med insatsförsvaret. Inte att internationella insatser stod i motsats till försvaret av Sverige utan att vi skulle använda vårt försvar till vår egen säkerhet likaväl som till internationella insatser. Den förmåga vi byggde upp genom fredsinsatser skulle bidra till försvarsförmågan och omvänt.
Vi behöver öka försvarsanslagen. Dels för att kunna använda den materiell och de förband vi faktiskt har. Dels för att kunna utveckla nya generationer av moderna vapensystem, som ger oss förmåga att närvara och bedriva underrättelser där vi behöver göra det.
Den militära förmåga som idag demonstreras genom mycket stora övningar och växande militär närvaro långt utanför Rysslands gränser har byggts upp under lång tid. Det systemfelet svensk säkerhetspolitik lidit av måste nu undanröjas.
Gunnar Hökmark (M) Europaparlamentariker