Precis återkommen från Zagreb ser jag på BBC att det Serbiska parlamentet i går natt i Belgrad fördömde den bosnienserbiska massakern i Srebrenica: ”The parliament of Serbia strongly condemns the crime committed against the Bosnian Muslim population of Srebrenica in July 1995,”
Det är ett av många uttryck för hur denna region håller på att i grunden förändras. De två senaste dagarna har jag varit i Zagreb som ordförande för Europaparlamentets Kroatiendelegation, med möten med många olika delar av det kroatiska samhället, förutom med våra kroatiska motparter i det kroatiska parlamentet.
Det är ett Kroatien som i grunden är förändrat sedan den tid då kriget efter Jugoslaviens sönderfall satte sina spår i samhälle och på människor. Den organiserade brottslighet i gränslandet till okontrollerade våldsaktioner och krigsbrott som då kom att plåga det nya Kroatien bekämpas nu med kraft, liksom korruption som är ett arv både från den tiden och tidigare decennier av socialism.
Sedan vi kunnat uppnå ett genombrott i EU:s förhandlingar med Kroatien, efter att Slovenien blockerat dem på grund av en olöst gränsfråga, har utvidgningsprocessen gett ny kraft åt hela regionens ansträngningar. Serbien står nu på en kandidatlista liksom Montenegro och fler kommer att komma ifråga. Det innebär att det tidigare sönderslitna Balkan nu ser alltmer av regionalt samarbete inom ramen för en gemensam europeisk process.
Det sätter nu sin prägel på den politiska kulturen och utvecklingen i Serbien, med det uppbrott som nattens uttalande innebär från en mörk tid. Det är likväl bara ett steg men det är ett steg som också innebär att man väljer att vända sig mot Europa istället för att knyta sig till gamla relationer med Ryssland. Och Ryssland med sin auktoritära och nationalistiska ledning är inte oberörd av utvecklingen i Balkan, tvärtom har man genom energipolitik och andra investeringar sökt öka sitt inflytande och stärka de krafter som föredrar nationalism och gamla historiska samband inom ramen för ortodox religion och kyrilliskt alfabete. Men utvecklingen går i en annan riktning.
Det står i en kontrast till det som sker i ett annat ryskt intresseområde, nämligen Kaukasus där nya terrordåd dagarna efter terrordåden i Moskva signalerar en fortsatt utveckling mot våld istället för försoning och öppenhet. Terrordåden i Dagestan kan förefalla långt bort, men Ryssland och dess reaktioner är en europeisk angelägenhet. Det ställer än större krav på vår europeiska grannskapspolitik och på samarbetet med de länder som annars är utelämnade åt ryska försök till dominans.