Sedan början på 2000-talet har regimen Putin fört in Ryssland på en destruktiv väg.
Det har lett till nedslagen mot oppositionella och mot oberoende krafter i det ryska samhället, må det vara internationella institutioner eller företagare som inte fogat sig in i den korrumperade maktapparaten. Det har också lett till den brutala krigföringen i Tjetjenien, stödet till separatistgrupper i omkringliggande länder och till krigen mot Georgien och Ukraina.
Under ytan av detta har Ryssland påbörjat och accelererat en upprustning som nu kommer till uttryck i form av avancerade stridsflygplan, stridsvagnar och elektronisk krigföring av hög klass.
Ryssland har också visat att man snabbt och flexibelt kan starta stora militära övningar och har dessutom på olika sätt gjort anspråk på sin omvärlds suveränitet, från krav på Arktis till uppfattningen att man har rätt att styra över andra länders säkerhetspolitik. Östersjöregionen och Sverige ligger där dessa motsättningar kommer tydligast till uttryck. Ukraina, Arktis och Nordatlanten och Östersjön i sig står i fokus för den ryska regimens makt-ambitioner.
Det innebär att vår försvarsförmåga inte bara måste kunna möta dagens provokationer och hotbilder utan också ett militärt allt starkare Ryssland som ser sina grannländers suveränitet som en provokation. Det är en historisk utmaning som kräver ledarskap och förmåga till nytänkande.
Med Centerpartiets och Kristdemokraternas nya perspektiv på Nato finns nu en bred parlamentarisk grund för att föra debatten om svenskt Natomedlemskap vidare. Sverige bör söka medlemskap samtidigt och koordinerat med Finland och vi bör påbörja processen för ett svenskt beslut nu.
Gunnar Hökmark (M) Europaparlamentet