Det vilar något bittert över Christian Engströms replik till mig på Brännpunkt, där jag skrev om att EU-domstolens utslag om att ogiltigförklara datalagringsdirektivet var bra och att det var en felaktig idé från början. Trots att vi moderater röstade emot datalagringsdirektivet när det beslutades, långt innan Engström och Piratpartiet kom till Europaparlamentet, vill han inte acceptera att andra än han är emot det.
Det är udda. Normalt brukar man i politiken bli glad när det är fler som delar ens åsikt. Jag är glad för att Engström liksom jag är emot datalagringsdirektivet men han är inte glad för att vi moderater var dess främsta motståndare. Han vill nämligen vara ensam i sin kamp och blir bitter när han inser att han vare sig var först eller den ende.
Nu hänvisar han, liksom Vänsterpartiets Jens Holm i en annan replik, till att alliansregeringen till slut införde en lagstiftning i Sverige i enlighet med datalagringsdirektivet. Det var efter böter och hot om ytterligare böter som Sverige genomförde en lagstiftning som beslutats inom EU. Så är det med lagar. Det menar Engström är dubbelspel. Man kan inte bara följa de lagar man gillar utan i en rättsstat skapar ingen, vare sig Engström eller jag, sina egna lagar.
Konsekvensen av Engströms hållning, att man inte ska acceptera gemensamma beslut, innebär att Frankrike och Tyskland inte skulle vara bundna av att vi i Europaparlamentet drev igenom att ingen ska få stängas av från nätet av en operatör utan att det finns en rättslig grund för det, förankrad i Europarådets konvention. Med Engströms syn, och Holms, skulle Frankrike och Tyskland, där man gärna ville kunna bestämma så, inte vara bundna av europeisk lag till skydd för den enskilde användaren.
I Jens Holms fall är det naturligt av flera skäl, inte minst eftersom Vänsterpartiet överhuvudtaget inte vill ha någon gemensam europeisk lagstiftning. Konsekvensen av den inställningen är att det inte skulle gå att bygga upp ett gemensamt europeiskt dataskydd, vilket är en avgörande viktig fråga för oss moderater, eftersom uppfattningen att man bara ska acceptera de demokratiska beslut man själv gillar omöjliggör gemensam europeisk lagstiftning.
Men som sagt, Engströms replik och utfall beror mer på bitterhet än på sak. Jens Holms replik illustrerar Vänsterpartiets motvilja till EU och paradoxalt nog också motviljan till en europeiska rättslig grund och den domstol som nu förklarat datalagringsdirektivet för ogiltigt. I sak borde de, liksom jag, vara glada för att det finns ett fördrag, att det finns en domstol som kan döma utifrån det och att datalagringsdirektivet ogiltigförklarades. Det är i alla delar bra för rättssäkerheten och för den uppfattning vi moderater hävdade liksom för framtida dataskyddslagstiftning.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP-gruppen och moderaternas förstanamn vid årets Europaval